— Herr de Bourvoisin! Vill ni hafva godheten utlemna ursäkterna och genast säga mig, hvem som befinner sig i det andra åkdonet? det andra åkdonet? — Ja, min herre. — Jo, ser ni . . . förstår ni, Emilie . — Jag förstår, men fortsätt! — Ni begriper, att ... — Jag begriper, men fortsätt; fortsätt! — Men lofvar ni mig förtiga hemligheten? — Jag lofvar det. — Hvad skall jag säga henne? tänkte markisen för sig sjelf, i det han kände ångestsvetten på sin panna; — hvad skall jag säga henne? .. Nåväl, sade han högt, — föreställ er, Emilie, i den andra vagnen . . . foreställ er ... — Ja, jag föreställer mig allt, hvad ni behagar, men fortsätt! — Föreställ er, att jag dagen före min afresa promenerade på Versailles stora terrass .. — Det var en besynnerlig dag ni valde till en sådan promenad. — Jag gick der och väntade på en dam, som åtagit sig att såsom vittne underskrifva vårt gistermälskontrakt. Hon hade haft ett ärende till hefvet . . jag hade gjort henne sällskap. I detsamma kommer en betjent och helsar mig från fru de Morinval ...