neutralite och en sann millitairisk esspri och ambition samt uniforuns heder stridande Se bastopolsfasster och arrangimenter, som ar rangeras af illa sinnade tidningsskrifvare, rabbullisster och andra Civila personer utan sann millitairisk esspri och ambition, får ovillkorli gen att göra med mig, och får således skylla sig sjelf för alla de obehagliva påföljder, som enligt Kongl. Ma::ts Krigs Arlicklar, jemte mitt eget godtfinnande, ovilkorligen och utan ringaste besinning och utan afseende på personen drabbar den brostalige under hela hans och min sjenstetid vid Resementet. Olvanstående order, yttrar O P., är med diplomatisk noggrannhet afskrifven sådan den utsardades af en officer i södra Sverge. Vi hafva dock velat skona hans namn för det allmänna åtlöjet. i förhoppning att publicerandet häraf dock för framtiden länder till varning för honom och hans sjalafränder. Ordern utgör för öfrigt ett sorgligt bevis på hvad låg bildningsgrad en högre officer i svenska armå6en kan stå. I afseende å denna O. P:s förklaring torde vi dock få nämna att saken synes så otrolig, att vi befara det O. P. blir nödsakad att närmare uppgifva källan, emedan mången eljest ganska sakert påstår hela historien vara uppdiktad af Ö. P. Af domprosten Thomanders predikningar annonseras nu en dansk öflversättning, hvilken skall utkomma i 8 häften om 6 ark i stort format hvartdera, till ett subskriptionspris af 8 sk. danskt pr ark. Första häftet utgifves i dessa dagar, och de öfrige följa med 6 veckors mellanrum. Ölversattningen ombesörjes af Th. Schorn, som förut på danska öfversatt Wallins predikningar. Arbetet förlägges af bokhandlaren Wöldike i Köpenhamn. Till det genom häradshöfding D. Asplunds död ledigblifna häradshöfdinge-embetet i Askims, vestra och östra Hisings samt Inlands Södre och Torpe häraders domsaga, har Göta Hofrätt den 3 dennes å förslag uppfört, i första rummet: advokatsiskalen i hofrätten Aug. Svalander; i andra: bofrättscivilnotarien, v. häradshöfdingen A. Rosenqvist; i tredje: v. bäradshöfdingen J. M. Lindgren. En insändare i Nerikes Allehandabe rättar hurusom konungens bef.-hafvande i Örebro vid 1855 års mantalsskrifning i Hjulsjö socken låtit representera sig af en landthandlande, som vid flera ting varit tilltalad för oloflig bränvinsförsäljning samt äfven blifvit tillta lad för olofligt köp af smidesjern. — Då det nu föreskrifves, att kon. bef.-hafvandes ombud vid dylika tillfällen böra -med nödiga kunskaper förena anseende i orten, så visar det antingen att Hjulsjo socken måste hafva brist på personer, som kunna uppfylla dessa fordringar — i hvilket fall dock ombudet kunnat tagas utom orten — eller ock, hvilket är det troligaste, att landshöfdingen i Örebro län är mycket anspråkslös, så att han anser sig väl representerad af ifrågavarande person. De sent anlända och utdelade Stockholmsposterna medföra inga nyheter af vigt.