Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1855, sida 2

Detta cirkulär skulle, enligt hvad som från Paris skrifves till LInd-p. helge, redan haft den verkan, att tyska makterna al andra och tredje rangen redan Fgjort gemensamma söreställningar i S:t Petersburg till lörmån för freden. Enligt en annan version skulle det dock ännu ej kommit derhän. De nämnde tyska makterna skulle ej ens ännu åsämjats om hvad som var att göra,. men skulle hafva för afsigt att för åstadkomandet af ett gemensamt beslut i frågan hålla en kongress i Dresden. I sammanhang härmed bör nämnas, att från Berlin telegraserats till M. Chron, att tyska makterna of andra rangen en 14 dagars tid haft täta kommunikationer med ryska diplomatiens agenter och att det ej är att betvisla det deras blifvande politik i orientaliska frågan varit föremål för dessa konferenser. Med ett par rader antyddes i förra numret, att pariserbladet Constitutionel alven hör till deras antal, som väckt förhoppningar om fredens återställande. I en af bladets just icke så väl kända Wienerkorrespondenser omtalas hvad Preusen vidgjort för att få fredsunderhandlin gar inledda, men erkännes tillika att måttet af de koncesssioner det utverkat af Rysslaed ej varit så stort, att vestmakterna dertill kunna låna ett villigt öra. En formfråga skule dock i synnerhet hålla Ryssland tillbaka. Zaren ville nemligen icke på förhand, innan de di skuterats med vestmakterna, antaga de bipunkter,!som utgöra fredspreliminärerna, emedan ett dylikt antagande utan föregående diskussion kunde tolkas så som om Ryssland erkände sig besegradt. Hofven i London och Paris hafva å sin sida förklarat, att de endast skulle underhandla på preliminärer, som redan antagits af Ryssland innan de fullmäkliga sammanträdde till nya konserenser. Då Preussen sålunda såg sitt projekt stranda, hade det, enligt samme korrespondent, snart fattat en ny plan och skulle hafva proponerat Österrike att gemensamt från tyska förbundsdagens sida framkalla en stor opininionsyttring till förmån för fred n. Denna opinionsyttring skulle hafva en allmän karakter, och icke vara sientligare emot Ryssland än emot vestmakterna och just derigenom borde den tynga med lika vigt på begge de krigföran de parternas beslut och göra dem bådadera benäguare för freden. Men Österrike skulle hafva alböjt detta förslag, på den grund, att det, bundet genom Decembertraktaten, vid förbundsdagen ej kunde understödja någon annan demonstration än den som endast på Ryssland borde utöfva en påtryckning. När Preussen på detta sätt såg sitt förslag upptagas af Österrike, skulle det hafva beslu tat sig för att göra ännu ett yttersta försök i S:t Petersburg. Resultatet af dess bemödanden skulle hittills inskränka sig dertill, att zaren lofvat att medelst grefve Stackelberg, hans mi litar-sullmäktige i Wien, som för någon tid sedan begifvit sig till Krim, såsom det troddes for att öfvertaga ett befäl i dervarande arm, men som nu återvänder på sin post i nämnde hufvudstad och på vägen dit passerar S.t Petersburg, försätta Wi nerhofset i kännedom om hvilka eftergifter han vill göra för att få nya fredsunderhandlingar i gång. DANMARK. Arsprinsen, hvilken, såsom bekant, hade nekat att aslagga ed på helstatsförfattningen, bar nu, enligt ,Fadrelandet, tillskrifvit regeringen, att han på vissa vilkor är beredd att berdiga och underskrifva densamma. Dessa vilkor äro, att plats skall stå oppen för arfprinsen, om han on kar öfvervara de i helstatsförfattningens paragraf 15 afhandlade minis!erkonferenserna, och att til helstatsförfattningens paragraf 5 föreslås det tillägg, att en tronsöjare, som före tronbestigningen besvurit rikets författningslagar, fritages från att aslagga ny ed på desse efter tronbestigningen. — betta arsprinsens steg står i skarp motsagelse till bans förra sörklaringar, men tyckes visa, att han börjat asflagsna sig från det reaktionära partiet, som byggt stora förhoppningar på hans motstånd mot helstatsförfattningen. General Canrobert har på genomresan genom Kiel och Altona emottagits af befolkningen med stor enthusiasm. Den petition mot danska språkets återinförande såsom skoloch kyrkospråk i vissa delar af Angel, hvilken det t tyska partiet i Sleswiacka Er