Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1855, sida 2

Article Image
kande af särjan. Det blef rätt snart klart, att det skulle blifva mycket svårt att direkte forcera ofvorgangen vid denna färja. H:s Höghet sysselsatte fördenskull fienden vid färjan och assände åt höger och venster officerare, hvilka i båda riktningarne påträffade andra färjor, den ena omkring 2 mil till venster, den andra circa 14 mil till höger om hufvudfärjan. Trupper afsändes genast för att passera dessa färjor, af hvilka den venstra var obetackt. Oltvergången verkställdes omkring kl. 4 e. m. af 2 insanteri-bataljoner och 3 jägarekompagnier. Då H:s Höghet anförtrott mig detta kommando, så sramryckte jag med detsamma på en sarväg genom skogen, obemärkt af fienden, ända till vid pass 600 fot från positionen vid hufvudsarjan, som de fiendtliga trupperna bemödade sig att försvara mot ett direkt angrepp. De turkiska trupperna framgingo beredvilligt till anfallet samt togo fienden och hans förskansningar i ryggen. Fienden drog sig tillbaka och sökte att i kolonn genombryta Turkarne, men då han möttes af en hastig eld i fronten och på båda slyglarne, skingrades hen och spridde sig i skogen, lemnande oss i besittning af valplatsen, 3 fält-artillerikanoner och 6 ammunitionsvagnar. I det ögonblick då de ryska kolonnarna försökte genombryta vår linie, sårades, till mia stora bedröfvelse, min adjutant, kapten Dymock af 05:te reg:tet, sedan en häst blifvit honom undanskjuten, tätt bredvid mig, under det han uppmuntrade de turkiska trupperna. Hen dog kort derpå. Hans död är att beklaga, enär H:s Maj:t i honom förlorat en mycket losfvande, tapper officer, för hvilken Omer Pascha, enligt hvad han ofta förklarat för mig, hyste stor aktning. Denne unge officer hade från och med krigets början i Turkiet varit min ledsagare. — Medan denna operation försiggick till venster, framryck te en brigad under Omer Pascha till höger nedåt floden och sorcerade öfvergången framför en, såsom det uppgafs, 4 bataljoner stark tiuppafdelning. som dock ej hade något artil leri och ej var förskansad. Denna operation kröntes med framgång, och straxt efter solnedgången stodo de turkiska truppafdelningar ne, på venstra stranden, från högra till venstra flygeln i förbindelse med hvarandra samt voro hela längden utefter fullkomligt herrar öfver denna sida af floden. Förlusten å Tur karnes sida utgör 310 döde och sårade, hvar ibland 68 döde och 4 saknade. H:s Höghet har behagat att i uttryck af den högsta tillfredsställelse yttra sig ötver hållningen hos de engel ke officerare, hvilka åtföljde hans truppkorps. Olverstelötnant Ballard förde avantgardet och hade att uthärda en mycket häftig eld af fienden vid den ungefår 160 steg bre da hufvudsarjan från middagen till kl. 5 e. m., då det mörknade, hvarvid han sysselsatte fienden, tilldess dennes ställning ver kringgången af den turkiska venstra flygeln. äfven — kapten Ceddell, hvilken tj nstgjorde såsom underbesalbafvare för artilleriet, har gjort goda tjen-ter. Hans tolk dödades. Fiendens för lust är ännu ej konstaterad; men tills nu (den 7 på middagen) hafva redan 347 lik blifvit begrafna, hvaribland 8 officerare, och bland fångarne skola finnas 2 öfverstar. Enligt fån garnes uppgift stodo, utom ett betydligt antal mingrelisk militär, 8 bata joner reguliärt insan teri midt emot bufvudfärjan. FRANKRIKE, Ett rykte sörmälte för någon tid sedan, att franske utrikesministern Walewski aflåtit ett cirkulär till de neutrala staterna, hvilket, affattadt i samma anda som det tal Fransmännens kejsare höll vid verldsexpositionens slut, åsyftade att från dessa staters sida framkalla en moralisk förklaring emot Ryssland. Tillvaron af detta cirkulär blef imellertid bestridd i en halsossiciel belgisk tidning. Sedan har dock en LIndep. helges korrespondent i Dresden i nämnde tidning meddelat texten till iträgavarande cirkulär. och LIndep. Belge, hvars förbindelser med franska regeringen äro bekanta, förklarar att man tumera omöjligen kan draga i tvifvelsmål det detta aktstycke finnes till. Walewskis cirkulär, sådant det är återgifvet i det belgiska bladet, går ut på attjafva hvarje tolkning af kejsarens tal, som skulle åsyfta att deri upptäcka tanken på ett hat emot de neutrala staterna eller en uppmaning att kasta sig i kriget. Hvad Fransmännens kejsare önskar är att dessa stater yttra sin mening eller uttala sitt omdöme om den nu pågående striden, på det att Ryssland, då det ser sin politik enhälligt fördömd af hela Europa, måtte visa sig benäget att sluta fred på de vilkor,

10 december 1855, sida 2

Thumbnail