Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1855, sida 2

ängestsullt. — Må han komma ! upprepade fru de Fontenay, som var utom sig af harm. — Leonhard, som ansåg sin person öfverflödig vd detta möte, smög undan. Markis de Bouvoison inträdde i värdshussalen med lifliga steg, utan att varseblifva fru de Fontenay. Han gnuggade händerna förnojd och sade för sig sjelf: — Jag lärde herrarne reson. Dender olsicern med ärret i pannan fick sig en minnesbeta ... Han ville sätta mig på stekspettet i fårbogens ställe, men det var i stället han, som fick sin arm genomborrad af min värja; och jag har frukosterat, verkligen srukosterat. Leonhard, vi resa inom en timma .. skynda dig och laga i ordning .. Men hvar är Leon: bard ? Markisen vände sig omkring och drog sig af ölverraskning några steg baklänges, då han fick se fru de Fontenay, som ej velat afbryta honom i hans segersång. — Emelie! Du här! ropade han. — Ja, just jag, herr markis: jag sjelf i egen person. (Ferts.)