Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1855, sida 1

——————————75— med honom, när han dagen före den bestämda bröllopsdagen reste bort med . . . med jag vet icke hvem, för att bege sig till . . . . jag vet icke hvart ... och att jag under fjorton dagars tid oupphörligt jagat efter honom. Nu, min herre, har ni erhållit flera upplysningar, än ett pass någonsin skulle ge er. Är ni nöjd, herr major? — Fullkomligt, min fru. Det återstår således blott att arrestera er. — Ärrestera mig! ropade fru de Fontenay förskräckt. — Jag arresterar er i lagens namn. Ni är min fånge. — O, min Gud! — Lugna er, min fru! Ni skall blifva fri, så snart ni från Paris hunnit anskaffa detder passet, hvaröfver ni gjort er så rolig. Som sagdt: vi lefva i farliga tider . . . vår ordres äro stränga . . . I detta ögonblick tilldraga sig vigtiga händelser i Europa. Någon kunde smyga öfver gränsen med statshemligheter. — Men en qvinna, herr major .... en qvinna! — Min fru, ni får ursäkta mig, att jag öppet säger, det fruntimmerna alldeles icke kunna undgå misstankar. Man har i förväg underrättat, att en dam kan väntas, som under förevändning att resa till Petersburg, ämnar sig