Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1855, sida 1

— Du ljuger, säger jag! — Jag bedyrar, min fru, att vi resa inkognito .. vi äro helt simpelt reseexpediter, som göra i tvål, pomada, puder, smink, essenser, handskar m. m. — Reseexpediter! Tvälhandlare! ropade fru de Fontenay; — sådant dumt skämt! — Ja, just tvålhandlare, svarade Leonhard, — och utom tvål sälja vi . . låt sel jag vill räkna på fingrarne .. pomada, puder, smink ris, Leonhard! Du frestar mitt tälamod. — Min herre, fortfor Leonhard, — heter Martinelli. — Vill du tiga? — Som ni befaller .. Jag skall vara tyst som grafven. — Se här, Leonhard, äro fem louisdorer, som du skall få, om du sanningsenligt svarar på mina frågor. Hvem är i dender vagnen, som åtföljt er ända från Paris? — Det vet jag icke. — Omöjligt .. Du vet det ... — Jag försäkrar er, min fru .. — Se der har du tio louisdorer: vill du nu säga mig, hvem du sett stiga ur denna vagn? — Ingen, bästa fru de Fontenay.