Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1855, sida 1

vare mig för hennes idber! — Leonhard, du skal! gå in i vagnboden och öppna kosserten! — Betänk, min fru, hvad ni fordrar af mig! Det låter ej göra sig. — Du skall öppna den! Först och främst har jag ju ingen nyckel! — Se här en nyckel af guld . . femton louisdorer ... tvekar du längre? — Nej . . men — Du öppnar den i nödfall med våld Slår sonder den, förstår du . . cch undersöker noga, hvad som finnes i densamma. -Men om kapten får veta det, slår han mig förderfvad. — Gå nu! — Men, bästa fiu de Fontenay, om kapten får veta det ... — Om han kör bort dig, skall jag taga dig i min tjenst. — Men om han slår ibjel mig? — Så behöfver du ju ingen betjentplats vidare. — Det förstås. — Frukta icke! Gå! Jag väntar dig har. Leonhard gick, rädd och tvekande, att förrätta denna handling af beslutsamhet, — Jag skall visa, sade fru de Fontenay, när hon befann sig ensam, jag skall visa, att qvinnan handlar lika raskt, som hon beslutar. Det är ett vågstycke . . men den intet vågar, han intet vinner. Fru de Fontenay hann ej fortsätta sina reflexioner, ty i detta ögonblick inträdde Margotin, åtföljd af placemajoren.