Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1855, sida 1

— Har du aldrig sett någon öppna eller draga till fönstergardinerna? — Aldrig, det bedyrar jag. — Antingen vill du icke eller kan du icke svara på mina frågor ... — Jag kan icke, ty jag vet ingenting. — Jag ökar summan till femton louisdorer, men då öppnar du ditt hjerta. Hvad vet du? — Jag vet visserligen något, fru de Fontenay. Jag kan till ex. berätta er, att vi fått ordres att följa denua vagn på tre hundra stegs afstånd om dagen och två hundra stegs om natten. — Men hvem är då i vagnen? Det är det, jag vill veta. — Derom kan jag ej lemna nagon upplysning. — Ahl dethär stöter för mycket på bemlighet, för att ej hafva någon djupare betydelse . . . Du vet val åtminstone, huru vagnen ser ut inuti? — Huru skulle jag veta det? Jag har aldrig varit inuti honom, icke ens fått komma honom nära. — Dess yttre då? — Dess yttre liknar alla andra resvagnars: han är tung, massiv, med en koffert bakpå. — En koslert säger du? — Ja, min fru, en hög fyrkantig koffert. — År den låst? — Naturligtvis. — Ah! jag har fått en ide, ropade fru de Fontenay. — En ide! mumlade Leonhard; — Gud be