—————56— och att herrn ej får glömma den sredliga, milda karakter, som anstår en reseexpedit .. — Var lugn, Leonhard, och gå att se efter min frukost! — Och att herrn på intet vilkor är dragonkaptenen markis de Bourvoisin ... — Alldeles, men se nu efter min frukost! — Ått ... — Gå till fårlåret, hör du! — Ått ... — Går du icke genast, slyngel, skall jag lära dig ... — Jag märker, sade Leonhard, att det var alldeles onödigt påminna berrn om den mildhet i karakteren, som anstår . . . — Fort till köket, lymmel. Leonhard skyndade ut. Medan markis de Bourvoisin . . ty detta var vår resandes egentliga namn och karakter, promenerade fram och tillbaka i det rum, berr Brock upplåtit åt honom, sade han till sig sjelf: — Inom några timmar är jag öfver gränson och befinner mig i Tyskland; jag bar då ingenting mer att frukta af de nyfikna bayerska sladderkastarne. Deras nyfikenhet kommer emellertid på skam, om de sråga mig, hvad den andra vagnen innesluter, eftersom icke ens jag sjelf vet det. Då jag rätt betänker saken, kunna de visserligen hafva skäl att fråga sig för . . vi befinna oss i oroliga tider, i krigstider. Och för öfrigt, är icke jag lika nyfiken som de? Skulle jag icke lika