Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1855, sida 3

afstånd framför sig någonting hvitt på marken, lirnaade nysallen snö, på en areal af några 100 samnars omkrets. Men som snö vid denua tiden icke hade sallit ännu, föranledde det hvita föremålet en närworeu — dersökning, som lemoade följande resultat. Marken, som till en ansenlig omkrets bildade en slät terräng med träu spridda långt från hvarandra, befanns nemligen irreguliert öfvertäckt af ett hvitt sammanhängande mjukt ämne, fullkomligt liknande mycket fin s. k. bomullsvadd. Eburu de icke kunde bedömma af hvilka beståndsdelar detta ämne utgjordes och ej heller kunde föreställa sig att det var bomullsvadd, synnerligen då en stor mängd deraf fanns; dock, som det förmodades att detta fynd kunde till något nyttigt användas, bemtades deraf flere mansbödor, och troligen hade mera blifvit fördt till gården om ej snö fallit och öfvertäckt detsamma. Prof af detta fynd öfverlemnades till personer, som förstodo att bedöma beskaffenheten deraf, och härigenom upplystes att det verkligen var sabreerad bomullsvad; men huru en sådan mängd kunnat komma till detta 6 mil från Wilhelmina kyrka belägna ödsliga ställe, blef sedermera ämne för mångfaldiga gissningar. Den giltigaste förklaringsgrund härti!l söker man deri, att samma sommar en större bomullsfabrik genom vådeld totalt förstärts i Norge, och att vid den under stormen härjande branden större eller mindre parti af bomullssabrikationen till följd ar de starka rökpelarne dragits upp i luften och förmedelst skydrag blifvit fördt öfver sjellen och sålunda kommit att på detta långa afstånd — hitom norska fjällgränsen nedfalla på markeu vid Dajkanvik.