— Uvart ämnar herrn sig? — Uvad tusan angår det er, herr Brock, hvart jag ämnar mig? svarade den resande, hvars tålamod, såsom man sinner, ej var af det slag, som uthärdar allvarsamma prof. — Jag ber om förlåtelse, ifall denna fråga misshagar er. återtog herr Brock; men jag har auktoriteternas befallning att framställa den till hvarje resande. Jag är tvungen att uppskrifva i min bok, hvem ni är, hvarifrån ni kommer, hvarthän ni reser o. s. v. — Nåväl! äskrif i er bok, att jag reser till Berlin. — Jaså, herrn reser til! Berlin. Det är således brist på luktvatten, tvål och hårolja i Berlin? — Fullkomlig brist. Tvål är i synnerhet mycket estersrågad. Men, min bäste herr Brock, laga nu, att mina åkdon komma in i vagnboden, och att det blir dukadt för mig sjelf. — Straxt, herre, ropade kallarmastaren och aflägsnade sig. Den resande trodde sig nu ändtligen befriad från herr Brocks frågvisa och vettgiriga person. Men denne besinnade sig och återvände plötsligt till den föregifne reseexpediten. (Forts.)