Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1855, sida 1

gotin, som är oändligt djupsinnigare filosof än han sjelf: — Hör på, Margotin! I förgår voro vi Fransmän, i går Österrikare, i dag åter Fransmän; hvad skola vi bli i morgon? — Annu en gång Österrikare, vill jag förmoda; och sedan i öfvermorgon ... — Det solklara i vår ställning, afbröt honom Brock, — är, att vi af dessa eviga förändringar ej ha annan vinst än örfilar och kolsstötar — Ber om förlåtelse, patron! Ibland händer det ju också, att det vankar sabelhugg. — Fransmän och Tyskar plundra oss skiftevis, fortfor källarmästaren; — de förre bestjala oss under ropet: lefve kurfursten af Bayern! . . de sednare röfva oss, skrikande: lefve Maria Theresia! .. Herre Gud! Huru länge skall det här räcka! — Vore jag, sade Margotin, — i stadsboI arnes ställe, skulle jag med ens göra slut på alltsammans. — Hvad skulle du då göra, Margotin? Låt höra din politik! — Jag skulle sätta eld på staden . . bränna ned den i grund. Då skulle herrar Österrikare och Fransmän ej bli litet förbluffade. De blefve då beröfvade nöjet att taga och återtaga den.