med detta om mössan påsättes med midten af skärmen öfver yttre ögonvinkeln. Ölverrocken blodig, isynnerhet på venstra sidan, på kragen och nedåt; för dfrigt, med undantag af några i anseende till väglaget oundvikliga stänkfläckar, ren. Ytterstöfslarne rena. Vägen undersöktes med den största möjliga noggrannhet, men utom en blodfläck något norr om Grissla, kunde på eller vid densamma icke det ringaste af misstänkt beskaffenhet upptäckas. Patienten, som visade sig tyst, skygg och sluten, klagade öfver vånda i bröstet, men respirationen var fullkomligt fri. Pulsen, som vid min ankomst kändes nägot hög och hastig, var sedan jemn och ordentlig. Nästa besök skedde den 14. På vägen till stället hörde doktor L. af en på resa till Gefle stadd person, som nyss förut varit inne hos A, att dennes tillstånd skulle vara ,mycket klent, så att han icke vidare förmådde tala. Vid sin ankomst till stället hörde doktorn huruledes A. haft ett anfall, hvarvid iglar blifvit på bröstet applicerade, men några närmare underrättelser erhöllos icke. Bröstet befanns lätt, andedrägten obehindrad och tillständet i allmänhet godt. Den 17 gjordes ånyo ett besök, då patienten syntes befinna sig väl och intet nämndes om ,vandan i bröstet. — Såren voro läkta utan bulnad, utom ett å 6 rat, som lätt suppurerade. Vid alla besöken visade A. samma skygghet och slutennet. Man ser häraf att det icke så rigtigt förhöll sig med den af A. öfverklagade svåra medsarten. Bröstet, hvari han isynnerbet klagade sig hafva ondt, befanns af läkaren vara fullkomligt oskadt och utan det ringaste tecken till yttre våld. Särnaderna voro helt små och obetydligt djupa, så att blodförlusten ej kunnat vara serdeles betydlig Dertill kommer dessutom åtskilliga andra omständigheter, hvilka i sin mån icke ringa bidroga att göra bela saken ganska misstänkt. Sa har t. ex. A. uppgifvit, att hans medhasda penningskrin varit så stort, att det icke gått ned i vagnslådan, utan under vägen stått framför kuskbockslådan vid A:s fötter. Men hans dräng i Gefle har förklarat att han vid afresan nedlade det i vagnslådan. A. säger vidare att ban under gåendet från kyrkstallen till Grissla, flera gånger hvilat, liggande på marken, men några spår derefter stodo ej att finna på hans kläder. Å. har äsven uppgifvit att han vid öfverfallet fick ett starkt slag i hufvudet af en stake, Så att han förlorade sansningen, men något tecken till ett sådant våld var ej synligt. Rörande de medhafda penningarne har A. äfven haft osäkra och sväfvande uppgifter: så har han t. ex. uppgifvit att bland dem funnos tvenne assignationer å 100 rdr bko hvardera, utan att dock kunna göra reda för af hvem han erhallit dem, till hvem de voro ställda eller af hvilken de voro utfärdade. Ytterligare har A. uppgifvit att han straxt innan han fick slaget i hufvudet suttit och sett ett ljussken i fönstren på det i närheten belägna skolbuset. Det synes i sådant fall verkligen vara nog besyanerligt att han, i stället för att begifva sig dit eller till något af de andra bebodda ställena i närheten, så svag och utmattad han var, företog sig att släpa sig till den 3 mil från stället boende handl. Andersson i Grissla. Siutligen kunde A. på tillfrågsn, huru det kom sig att skråman i hufvudet korsar snitten i mössan, ej uppgifva någon annan förklaringsgru d. än att mössan under handgemänget affallit och åter blifvit påsatt, hvarvid den kunnat komma att sitta på sned. Härvid kan man dock med skäl göra den anmärkningen, att det synes föga troligt, att han, vid försvaret af sitt lif, haft tid eller lust att tänka på något så obetydligt, som att upptaga den affallna hufvudbonaden. Alla dessa sammanlagda omständigheter gifva således anledning till den förmodan, att A. sjelf gifvit sig de obetydliga sår som på hans kropp förefunnos, och skulle skälet till ett sådant förfarande möjligen kunna vara det, att A. genom utspridandet af ryktet att sålunda hafva blifvit öfverfallen och bestulen på den stora summa han uppgifvit, och den han åt en viss person i dessa dagar verkligen skulle utbetala, hoppades kunna erhålla ett förmånligt accord med sina kreditorer. Med hvad vi här ofvan yttrat, hafva vi ingalunda velat påstå, att A. verkligen är skyldig till det bedrägeri, som ett sådant förfarande skulle innebära, utan endast att många omständigheter bidraga att åt ett sådant antagande gifva ett temligen starkt sken af sannolikhet. Genom den vidare undersökning, som förmodligen vid laga domstol kommer att anställas, torde emellertid sanningen innen kort träda i dagen. (Ups. Biet.)