Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1855, sida 2

le mot slutet af Oktober anländt derifrän till San Francisco. ,Hancock begaf sig först från Japan till Amurs mynning, der några Ryssar itrassades. Dessa berättade att ryska eskadern, sedan den i bugten vid Castrie blifvit blokerad af Engelsmännen, undkommit under en rådande dimma samt genom en svår passage mellan ön Saghalien ochfast:andet framkommit till floden Amur. Vid denna flods mynning finnes en sandbank, och de ryska fregatterna hade måst lossa sina laster samt nedtaga sina master, innan de kunde inlöpa på sloden. Engelsmännen hade sedermera vid sina forskningar efter Ryssarne, upptäckt denna bank, och genom dess tillvaro antagit för gilvet, att den ryska eskadern ej kunde befinna sig på Amur. — De ryska fartygen hade nu ankrat under skydd af starka sästningsverk, hvilka uppgåfvos räkna 15,000 mans besättning. Fartygen voro 7 till antalet, nemligen 3 fregatter, 3 korvetter och ett litet ångfartyg. ,Hancock hade velat inlöpa på Amur, men hade af Ryssarne anmodats att ej göra det, och fogade sig i denna önskan. Ryssarne menade, att det skulle komma att stå de allierade mycket dyrt, om de ville försöka iulöpa på floden. Den i St. Petersburg utkommande tidningen Sjömagasinet innehåller en berättelse om ett besök, som engelska eskadern under commodore Elliot aflagt i hamnen Ayan i rysk amerikanska besittningarne. Den 2 Augusti ankrade 2 fregatter på redden och följande dagen sändes 400 man i land. Dessa gräfde med mycken ifver i köksträdgårdarne vid floden, för att leta efter kanoner, som de trodde der vara nedmyllade. Deras efterspaningar voro imellertid fåfänga. Samma dag inträffade engelska ångfregatten -Barraconta, kapten Stirling, med bremerbriggen Greta-i släptåg. Denna brigg hade om bord 7 officerare, 3 civila embetsmän, en prest och 265 matroser, en del af besättningen å den förolyckade fre gatten Dianaoch hade i Oschotska hafvet uppbringats af Engelsmännen. Den första afdelningen af fregattens skeppsbrutna manskap har lyckats undkomma till östra kusen af Siberien. Republiken Urugay, hvars angelägenheter, i anseende till den betydenhet som dess hufvudstad Montevideo eger i kommercielt hänseende, förtjena att följas med mera uppmärksamhet, än den man vanligen egnar de öfrige sydamerikanska fristaterna — har genom diplomatiska korpsen och de främmande köpmännens mellankomst nyligen sett sig befriad från fasorna af ett inbördes krig, hvilket stod hotande för dörren. Det fanns 2:ne rivaler om högsta makten i landet: general Fiores, den laglige presidenten och herre öfver arm6en, samt Don Luis Lamas, provisorisk guvernör i Montevideo och far till förnämsta kandidaten till presidenskapet vid nästa ledighet. Det lyckades dock att förmå desse herrar att nedlägga sina anspråk och afväpna sina anhängare, hvarefter folkrepresentationen d. 10 Sept., i öfverensstammelse med konstitutionens föreskrister, uppdragit presidenten i senaten, Don Manoel Basilio Bustamente högsta makten tills Flores presidentskap tillandalupit. I nästa Mars månad inträffar denna tidpunkt. De senaste underrättelserna, hvilka gå till den 5 Oktober, gilva imellertid vid handen, att partistridigheterna åter upplifvats och att nya oroligheter voro att befara. Man misstänker nemligen general Flores för planer att åter tillvälla sig makten. Efter Bustamentes installering i embetet hade en brasiliansk befullmäktigad anländt till Montevideo för att inleda underhandlingar om stadens utrymmande af den brasilianska besättningen, som legat der alltsedan Rosas-fejden. Alla utsigter voro för handen, att denna angelägenhet skulle regleras till båda partiernas ömsesidiga belåtenhet. lUleran grasserar med en viss hästighet i Rio Jameiro. De fattiga klasserna och slafvarne hemsöktes i synnerhet af denna landsplåga; men till följe af den impuls, som gifvits från samhällets högre regioner, visade sig barmhertigheten särdeles verksam att så mycket på den berodde lindra eländet. Med kejsarinnan till beskydderska hade bildat sig en förening af öfver 300 damer med den vackra uppgiften att uppsöka s. k. pauvres honteux och bringa dem tröst och hjelp. Kejsaren sjelf hade, åtföljd af 2:ne sina ministrar och flera officerare af sin stab, besökt hufvudstadens alla sjukhus, stannat vid de sjukes sängar, talat till dem tröstande och uppmuntrande ord samt, der så tarfvades, utdelat hjelp och understöd. Detta besök varade i fulla 5 timmar. Vi hafva relaterat detta drag, emedan det synes visa, att Brasiliens beherrskare förtjenar det beröm man vid flera tillfällen tilldelat honom. Dagens post.