Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1855, sida 1

Frosten bland blommorna. Nu voro de der i det solbeglänsta, sköna, doftande, lisliga, glödande Sevilla, dit de ofta drömt sig sida vid sida. Hesperiens sol brann ej varmare än lågan i deras själar; de njöto lifvets fröjd i fulla drag. Lody Rosita, den unga sköna, hade väckt furore i de förnämes kretsar, der lady Isabelle ännu lefde som ett skönt minne. Hennes dotter blef uppburen och hyllad med sydländsk eld. Markisionan de Vere vann hvarje hjerta; de ljufva mörka ögonen kunde ingen motstå. Och Waldemar var afundad lika så mycket som beundrad. De hade nu varit ett år och ett halft i Spanien. Malvioa hade följt dem och var mycket förändrad. Ru var hon i Madrid hos lady Isabelles mormor, för alt der taga lektioner i musik. Hennes helsa hade betydligt förbättrats. Hon var sig icke mera lik; blott uttrycket i ögonen var ännu detsamma som förvånade mrs Valmy, och intagit lady Rosita.