. 22 QOO— -—P —Aa2— — OO 6UEUE42 Som kan jäfva sanningen af denna förhoppning? Vår Handelskorps intager, vi våga påstå det, utan att göra oss skyldiga till öfverdrift, en sjelfständig och oberoende ställning uti fäderneslandets commerciella lif; vår bandelsflagga svajar aktad och vårderad på de aflägsaaste haf; våra skepp, skyddade af tidsenliga lagar, och uppehållne af den enskiltes dristighet, omtenka och företgeaembet, hemföra till vår hamn främmande änders alster, under det vi med framgång afyttra produkter från fosterlandets berg, tegar och skogar. Derifrån detta välstånd, denna trefnad, som pryder och utvidgar vår stad, lofvande att göra den till en bland de vackraste perlorna i Nordens dubbla konuvgakrona. Visserligen kan man påstå att detta allt är en nödvändig följd af vårt arbete, af vår omtanka, af våra lyckliga konjunkturer; men äfven om så vore, kunna vi icke neka, att vi derför stå i de största förbindelser till en vis, klok och god konung, som städse visat att ban ingenting högre önskar än landets förkofran, till befordrande hvaraf H. Maj:t vid alla tillfällen uppmuntrat näringar, handel och sjöfart. Om någon af samfundslifvets industrigrenar har behof af fria, tidsenliga institutioner, så är det handeln; och vi måste med tacksamhet erkänna de försattningar. som åsyfta att lösgöra oss utur det tvång, som fordom ansågs nödvändigt, för att reglera handelsförbållandena i deras yttre och inre beskaffenhet. Det är sålunda med de tacksamma undersåtarnes lisligaste erkänsla, som vi på detta ställe upprest vår Konungs bild. Må den till våra efterkommande tala, såsom till oss, om den milde, den gode, den rättrådige Konungen ! Må vi vid bildens åskådande städse återkalle i vårt minne den kärlek till det älskade fäderneslandet, som vidgar och lifvar den ädle Landssadrens bröst! Måtte Konungadilden ibland oss närvarande, påminna derom, att endast ädla dygder, redlig verksamhet, och nitiskt uppfyllda pligter, befordra ett samhälles, en corporations verkliga bestånd och lycka! Det är under denna önskan jag bjuder täekelset, som undanskymmer de Kongliga dragen, falla, och blotta för våra ögon Oscar I:stes ädla bild. Domprosten Thomanders inväljande till ledamot af Svenska Akademien kan med skäl anses såsom en evånement inom denna akademis nyare historia. Man har rörande vår goda Svenska Akademi anmärkt, att likasom den utsardar prisfrågor i andra ämnen, så kunde det ej vara utan sin pikanta sida, om den till allmänhetens besvarande utställa frågan om esterträdaren efter en afgången ledamot. Den frågans rålla besvarande vore väl värdt ett pris. Men uppställdes den så som borde den svarande upplysa hvilken person Akademien komme att invälja till en af de aderton, så blefve svaret helt säkert en olöslig uppgift. Så hafva vi för vår ringa del blifvit mer än en gång tillfrågade hvilken, enligt vår förmodan, skulle blifva Atterboms efterträdare. Vi erkänna att det dervid knappast fallit oss in att nämna de två personer, som eljest båda bordt anses sjelfskrisna ledamöter af snillets och smakens hem, nemligen Thomander och Wieselgren. I deras ställe hafva vi uppletat någon pendant till hr Reuterdrhl och hans likar och gissat på dem. Härmed var man emellertid inne på ett vidt fält, alldenstund medelmåttorna äro temligen manstarka på ärans höjder, derifrån allena, eller med högst få undantag, svenska akademien invaljer sina sujetter. Att ibland dessa många träffa den rätta mannen, d. v. s. den som skulle blifva föremål för de sjuttons hyllning, var ganska kinkigt, och frågan hade, som sagdt är, väl kunnat göras till prisfråga ntan stor risk, att priset blifvit vunnet. Då underrättades man att Johan Henrik Thomander blifvit kallad att inträda i det vittra gillet. Hvad har vår gode domprost gjort, att nu få nåd för de akademisters ögon, sedan de så många gånger förut undanbett sig hans sällskap? Är det den lilla skriften mot Barndopets vedersakare, som så hänfört vårt renlariga adertonmannaråd? Kanske gåller det äfven om akademien, att man icke kan der ingå, utan att blifva såsom barn. Eller kanske har akademien velat gifva kraft åt ett annat språk, som rörer glädjen öfver syndarens omvändelse? Kanske har det ock soresallit några akademister, som icke förlorat all känsla för esterverldens dom, att det möjligen i en framtid skulle väcka någon förundran, att en sådan person som Thomander icke vunnit inträde i laget. Vare sig härmed huru som helst, säkert är att valet väckt en lika stor förundran, som det skulle göra att på många andra platser i samhället se dugligheten och förtjensten uppkallad, utan att den förut var uppburen af någon börd, rang eller annan yttre merit. Vi önska domprosten Thomander all glädje af sitt nya kall och lyckönska honom särskilt att få göra sitt inträdestal med ett äreminne öfver P. D. A. Atterbom. Likasom domprosten Thomander genom inträdet i Sv. Akademien sett en lång väntan, om icke å hans egen, dock å allmänhetens sida, uppfylld, så har hr grosshandlaren J. F. Silvander nu ändtligen vunnit det stora målet: den kongl. Nordstjerneorden, denna vackra orden, stiftad för vetenskaplig, litterär och konst närlig förtjenst, hvars betydelse här särdeles framstår, då bildhuggaren, prof. Molin på samma gång erhållit Wasaorden, stiftad för industriel verksamhet. Under de sista dagarne hafva starka vexlingar inträffat i den här rådande temnerafu