Nåväl! — asbröt honom Carl Johan, — jag får en id. Min sonhustru skall, hoppas jag, om få dagar bereda mig och min familj en slor glädje; jag skall då erhålla en välkommen anledning att åter tillskrifva er monark och var viss på att jag skall begagna detta tillfälle att, enligt er önskan, förklara kejsaren huru jag helt och hållet är hans och på honom redan öfverslyttat all den vänskap, som i lifvet förenade mig med hans ädle broder och företradare. Sälunda — så slutar Suchtelen sin rapport, — kan Ers Excellens Nesselrode) med sakerhet förbereda kejsaren på att svart på hvitt verkligen med det snaraste anländer från konung Carl Johan, innefattande en öppen försäkran om hans fortfarande intima förbindelse med Ryssland, och jag smickrar mig med att någorlunda hafva lyckats i mitt uppdrag, då vi på detta sätt erhålla stt nytt band på den svenska konungen, en tillfyllestgörande pant på hans trohet, utan att vi (detta är den ryska diplomaten !) med en enda bokstaf kunna synas sjelfca hafva framkallat den. Vi hafva anfört dessa lå sidor ur vår förf:es arbete, dels på det att denna speciella fråga må blifva belyst, dels på det att våra läsare må med egna ögon erfara hvars andas barn vår förf:e är, derest någon skulle fallit på den tanke, att han med åren skulle blifvit äkloka. re, dels slutligen för att reta appetiten till ett arbete, som isynnerhet äger hvad Sergell kallade: något tusan d—-a. JRR TT a a Sa —