Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1855, sida 1

— ————— Dolorez svarade icke; hon lekte tankfsull med sin lilla flickas mörka lockar. — Du svarar icke; tror du, att Rosita tycker om Halbert Glenville? — Måhända, sade hon. Dörren gick upp, och Henry inträdde, åtföljd af Adalbert Saville. Henry de Mamonville var lycklig; glädje och kärlek strålade ur hans vackra ögon, då han omsamnade Dolorez och lilla Isabelle. — Se här ett bref till mademoiselle Amelie, sade Adalbert, från baron de Marigny. Amelie rodnade starkt. Lady Isabelle inträdde. — Barn, sade hon, jag har haft bref från Rosita, från Adhemar. — De må väl? Är Rosita förlofvad? — Nej, se der! läs Henry! I vår kommer Rosita hem. — Nå, Amelie, hvad skrifver Waldemar ? Amelie rodnade djupare, — Han är nu på väg till Spanien. — Har han varit i Neapel? — Ja, några månader blott; han och sir Everard Darville följas åt. — Och Halbert Glenville? — Han beundrar sin madonna, och läser Dante för lady Darville. — Det går ett rygte, skrifver min man, att Everard Darville är förlofvadl — Med hvem? — Med den skönaste och rikaste af Neapels döttrar, med henne, som var bestämd till Halberts Glenvilles brud, med Vittoria de valanol — Verkligen? och Waldemar?