— —— —— —— ———— RENSAR ö Lady Dolorez de Mamomnvälle. Det var kallt och kulet. November-stormarne härjade i parken, hven i trädtopparne, dansade rinsdans med de gulnade lofven. Men derinne i slottets stora salong sprakade en munter brasa och kastade sitt glada sken öfver den lilla gruppen vid kaminen. Lady Isabelle hade kära gäster: Henry och Dolorez med deras barn. En ung vacker flicka satt bredvid Dolorez. Det var Amelie de Marigny. — Berätta mer, Dolorez! bad hon; du kan ej ana huru dessa sannsagor roa mig. Tala om Rosita, om Victory, som jag ännu icke sett, om Edith Saville och Mary Ann, om din ungdom och barndom. Lady Dolores smålog, och lady Isabelle suckade. Iala nu, Dolorez! snart kommer Henry från staden och bar bref med sig; då adieux les contes, adieu mon plaisir! Lady Isabelle gick ut. ii —— Dolores, säg mig nu, hvem älskade Rosita egentigen? — Jag vet icke, sade hon tankfull. — Vet du hvad jag tror? — Nej. — Jag tror, att Rosita älskade Everard Darville, sin svåger. — Nej, sade Dolorez, måhända älskade hon ingen af dessa alla. — Icke Waldemar? — Jag vet icke, har blott hört ett rykte från Neapel, att mr Halbert Glenville är ursinnigt kär i henne och friar till henne. — Höolbert Glenville, ja. Rosita borde gifta om sig. Nu är det ett och ett halft år sedan mr Edgar dog.