Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1855, sida 2

—— darsal. LLLLAA — — Den 30 November. Redan vid början af detta är påpekade vi orimligheterna af den kort förut utgisna kongl. kungörelsen ang. -inskränkning i nederlagsrätten för vissa slag af väfnader och bekladnadspersedlar, då införsel af dessa artiklar i allmänhet blifver tillåten. Af denna titel skulle man tro, att författningen blott åsyftat, att inskränka nederlagsrätten under år 1855 för hittills till införsel förbjudna varor, på det att, när förbudet en gång upphörde, hvilket sker den 1 nästk. Jan., den svenska marknaden icke måtte på en gång öfversvämmas af fabrikater, hvilka varit på förhand samlade i nederlagsmagasinerna. Det faller dock genast i ögonen, att ett sådant stadgande icke var af nöden påkalladt, sedan regeringen lemnat respektive fabrikanter ett års uppskof utöfver hvad rikets ständer beslutat. Men ej nog med att författningen, till detta sitt syfte, var opåkallad; vid dess redigering synas vederbörande hafva helt enkelt glömt bort, att en hel mängd väfnader voro till införsel tillåtna, hvilka således bort noga skiljas från de till införsel förbjudna. Denna lilla glömska gjorde, att när förordningen utgafs, blef dess lydelse: ,att den sedan år 1843 medgifna nederlagsrätt icke för andra slag af väfnader än segelduk och tältduk, finge tillgodonjutas i vidsträcktare mån än att dessa artiklar finge uppläggas på nederlag till utförsel, således icke till förtullning. Följden häraf blef, att sådana väfnader, som voro tillåtna till införsel och följaktligen hittills åtnjutit nederlagsrätt till förtullning, nu beröfvades denna rätt. När det nu hände, såsom här i Götheborg var fallet, att sådana varor, enligt gammal sed, upplades på nederlag, innan författningen blef allmän bekant, då måste dessa varor åter exporteras, innan de fingo i landet införas och förtullas. Detta är en sida af saken. Oaktadt sin vidunderlighet, har den omförmälta författningen fortfarit att äga gällande kraft. Verkningarne af densamma hafva ock ej underlåtit att låta känna sig. Särdeles har I detta inträffat, sedan, till följd af ifrån generaltullstyrelsen utgångna instruktioner om en mera skärpt och minutiös besigtning, många varor, som förut fått förtullas, nu blifvit hänförda till kathegorien af förbjudna, hvilka icko få införas före den 1 nästkommande Jan. Nu tyckes det väl, att trafikanter, som sålunda helt oförmodadt blifvit förmenade att införa varor, hvilka de tillförene i åratal förtullat, åtminstone bordt få upplägga dessa varor på nederlag, under den korta tid, som förbudet ännu varar. Men tack vare den åberopade förordningen låter detta sig ej göra, utan måste köpmannen först åter utföra sin vara till någon främmande hamn, för att med omgående lägenhet åter införa densamma, och då upplägga den på transit-upplag, hvarest den får hvila till den 1 Jan. Möjligheten att sålunda behandla varan, d. v. s. att upplagga på Transit upplag. beror åter på samma okunnighet vid denna sörfattnings redigerande, hvarigenom förordningen om nederlagsrättens inskränkning blifvit till all krast och verkan upphäfd, n. b. på alla de ställen der icke, såsom fallet lärer varit i Stockholm, tulltjenstemännen upphält sig till slagStiftare in casu och helt enkelt förbjudit allt begagnande af transit-upplag. Man må icke föreställa sig, att hvad vi här framställt utgör blott en möjlighet, med hvars anförande vi velat visa de åberopade förordningarnes felaktighet. Det är den mest konkreta verklighet, hvarom vi tala. Det har neml. här händt under denna höst, icke en utan flera gånger, att köpmän, som oförmodadt fått varor förklarade förbjudna till införsel, af hvilka de förut utan hinder infört betydliga qvantiteter, nu nödgats återexportera dem, för att med samma lågenhet låta dem vända åter. Efter att sålunda hafva gjort en liten lusttur till Hamburg eller annan främmande ort, kunna varorna här utan hinder uppläggas. I sammanhang härmed må ett annat litet drag hörande till våra tulllörsattningars historia anföras. Såsom bekant få ylleschawlar, hvilka äro värda mer än 10 rdrrgs, införas i landet, hvaremot schawlar till billigare pris äro förbjudna. Nu är det naturligtvis rent af omöjligt för en tulltjensteman att bestämma en schawls värde på olika marknader, hvadan man tagit för regel, att schawlar