Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1855, sida 2

isynnerhet en liten slicka, som heter Rosita, ester Victorys bästa vän. — var hon verkligen mrs Burlingtons bästa vän? — Ja, så tror Victory. — Nå, miss Mary Ann? hur gick det med henne? — Mary Ann gifte sig i fjol med en enkling, lord Henry de Mandoville, är en förtjusande värdinna och en god mor för fyra styfbarn. Mrs Malvina är ofta bos sin dotter, lady Mandoville, som nu står nästan lika bögt som Victory i hennes ömhet. Hon finner Mary Ann så rigtigt comme il faute, oah rigtigt tillber henne. — Är Dolorez lycklig? — Outsägligt; Henry förgudar henne och henoes två barn, Isabelle och Henry; hon är en ståtlig qvinne. — Men, sade Amelie... — Jag förstår dig, Amelie, detta men finnes icke mer. Samma dag, som Dolores de Savigny stod brud, kommo tså vittnen till slottet, två vittnen vid lord Henry Savignys hemliga vigselakt med Gonzaga Marana! — Ack så roligt, hvad det blir roligt att få se Dolores, och Victory och Rosita i vinter. — Och Edith Saville, hur mår hon? — Lady Rupert Wyville är lika älsklig som alltid, dyrkar sin man och skämmer icke bort sin lilla flicka, en mörkögd, solbränd, liten fyraåring, som heter Rosita. — Hon äfven. Men denna Rosita hade då tjusat allas hjertan? — Ja, sade Waldemar, allas, ty hon är en engel. — År hon lycklig? — Ja, Edgar älskar henne, och hon är en förträfflig hustru ? U — Huru många barn har hon? — Irga, hade aldrig några.