Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1855, sida 1

— Nej, och lady Elinor är ofta der. — Lady Elinor är bra vacker. Du såg ju hennes porträtt i min sista keepsake? — Ja, mamma, men alla trodde det var mrs Malvina Valmys porträtt. M:s Melvina log, så som de gamle Romare smålogo, då de sutto i triumscharen. Coriolans blick var icke mer strålande än hennes. — Godnatt, mitt barn! — Godnatt, söta mamma! Lofva mig att tala vid Waldemar i morgon! — Ja, men det borde du göra sjelf. — Nej, jag törs inte, jag har alltid varit litet rädd för Waldemar, han ser så sträng ut. — Det kommer sig af de mörka ögonen, sade mrs Malvina. Sigmora ELOSettes fråga, Halbert Glenville satt i den gamla storrutiga sauteui en i hörnet af kammaran. Hen tänkte på Rosita, på nennes mörka ögon med den ljufva blicken. Då hördes åter en klar stämma bredvid honom: D Säg mig, hvarför du icke älskar henne! hon är tusen gånger vackrare än jag? — Kanske är hon det, sade en manlig stämma; men hon är kall som is. sceke, då hon talar med Adalbert de Saville och den vackre mr Halbert Glenville, då stråla hennes ögon, och hon rodaar så vackert, och är då tvertom icke som is eller snö, utan tjusande som en af Titians dvinnor. — Tror du hon älskar Adalbert? — —