Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1855, sida 2

man skulle trott att han verkligen af hela sin själ hatade don Carlos och älskade Elisabeth. Mrs Malvina tyckte, mr Halbert såg rigtigt kär ut, och mr Augustus rigtigt svartsjuk, fastån han visste, att ingen af dem älskade Rosita. Mary Ann log: — Hvem vet? sade hon; bra naturligt såg det ut emellertid. Åter en tasla. Det var en gammal qvinna, en pilgrim med sina barn; m:lle de Sendovilles fina ansigte med spår af skönhet passade förträffligt till den bleka lefnadströtta qvinnans person; tre barn knäböjde med henne. Med rika bruna flätor kring de rena dragen, med ett gladt leende i mörkblå ögon, på rosiga läppar, blickade Arabella Mandoville på sin moder. En gosse stod bredvid henune, vacker, med glad frimodig blick. Vid korsets fot, med de mörka ögonen fästade på törnekransen, som hängde deröfver, knäböjde en stemårig flicka. Malvina de Mandoville var ej vacker, men något tjusande låg i dessa mörka ögon, något som Arabella och den sköna Lilias saknade — något som påminde om serafens blick på Rafäels tasla. — Förtjusande! utbrast mrs Malvina, och alla fruarne i chorus. — Se hvad Arabella är vacker, och Henry söt, en vacker gosse! Min Gud, hvad lilla Malvina har vackra ögon! de likna lady Rositas. Hon är bestämdt mycket vackrare än Lilia. Se så ögonen stråla, bara de intet voro svarta. Den gomle språkläraren hos lady Mandoville smålog. ÖU Mrs Valmy tycker inte om svarta ögon? — Nej visst icke; men lady Rositas ögon äro ändå bra vackra, och Malvinas äfven. Signor Mario, hur kommer det till, att denna lilla flicka, som just icke