Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1855, sida 2

Rosita Darville, som satt i en fönstersmyg med Edith Saville. — Lady Darville, sade han djupt bugande, tillåt mig att på fem minuter få byta plats med lady Edith. Edith smålog och gick. — Hvad önskar mr Burlington ? Mr Augustus såg sig omkring; ingen kunde höra honom. — Lady Darville, sade han, ni är så deltagande, ni skall fatta mina känslor. Jag älskar djupt, oändligt; men hon, som jag älskar, tillhör en annan om en må nad. Säg mig, om det vore orätt begära hennes hand, då hjertat redan är mitt? sdå hennes fästman är kall som is? Rosita bleknade. — Ja, mr Burlington, ni gör honom olycklig, ty ban älskar henne, fastän kärleken icke ligger på ytan. — Nej, sade Augustus, den ligger icke en gång i hjertats dolda vråt Rosita rodnade lätt. — Men det är ej rätt, sade hon, — Men om jag, om hon blifver olycklig och om ban den iskalle blir olycklig? — Men han bryter icke en ed, sade hon. — Nej, han gör det icke, men hjertat brister — och hennes hjerta brister, och mitt — — Ack, lady Rosita, hör mig! Tala för roig hos major Valmy, hos mrs Malvina! Begge älska er. Rosita blef blek som Niobc-statyen i salongens hörn, och sade med bäfvande stämma: — Nej mr Burlington, tusen gånger nej! (Forts.)