Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1855, sida 2

Jönköpingsbladet innehåller en uphsats, hvilkens träffande anmärkningar sörtjena att blifva så allmänt lästa som möjligt. Uppsatsen är följande: Tystnadens vållaligket. En af våra mest herömda författarinnor har framhållit domkyrkan såsom ett mönster af högtidligt allvar. Man må bestorma henne med de enträgnaste böner, man må framställa de rättmatigaste anspråk på deltagande, man må ansätta henne med de vigtigaste frågor eller öfverhopa henne med de mest skärande förebråelser, så har hon för allt detta blott ett svar: hon ser all varsam och högtidlig ut, men tiger. Så försäkrar åtminstone Fredrika Bremer. Men Mamsell B:s hödtidliga tystlåtenhetsmönster synes böra lemna hedersrummet åt den högtbeprisade svenska regeringen, som af ingenting kan rubbas ur sitt gravitetiska lugn. Den politiska ställningen i Europa är och har allt sedan krigets utbrott varit sådan, att hvarje ögonblick kunnat medföra en vigtig förändring i våra förhållanden; möjligheten eller sannolikheten deraf ökas med hvarje dag, och nationen frågar regeringen, med loslig nysikenhet i ett ämne som rörer henne så nära, icke hvad reg. ämnar besluta, ty det kan reg. sjelf möjligen ännu icke hafva bestämt sig för, utan blott på hvad punkt frågan står och efter hvilka grundsatser reg. ämnar handla. Förgäfves: grafvens tystnad är ej djupare än regeringens i detta fall. — Oro förnimmes i landet öfver de höga spanmålspriserna, fråga uppstår om exportförbud, tidningar, som misstänkas att på garderobsvågen stå i rapport till vederbörande, framkasta vinkar om ett sådant, styrelsens salongsförtrogne yrka åtminstone på en undersökning af de befintlige tillgångarnes större eller mindre tillräckiighet; andra organer inom pressen begära en öppen förklaring åtminstone huruvida exportförbud kommer att ens påtänkas eller icke. Ovissheten betager affärernas gång deras stadga och gör spekulationen seberaktig; man skyndar sig att begagna den tid, hvars varaktighet man icke är säker om, att sälja och utskeppa allt hvad man kan och äfventyrar just derigenom en förnära-säljning, som vid säker utsigt på assärernas ostörda gång icke behöst befaras. Skulle just härigenom ett exportförbud slutligen tvärt påkallas, så inses lätt att, utom den rubbning det skulle åstadkomma i de större affärsförhållandena till utlandet, blefve inom landet följden den, att vinsten af den goda spanmålskonjunkturen blefve högst ojemnt och orättvist fördelad, i det den uteslutande kom me dem till godo, hvilka till följd af läge och andra förhållanden redan hunnit afyttra sitt ölverslöd. — Men ingen af dessa omständigheter har af reg. ansetts nog påaktansvärd att förmå henne gifva den minsta vink om hvad hon tänker i frågan, eller om hon dervid ens tänker något alls. Kanske är hon alltför mycket upptagen med de för närvarande tvifvelsutan brydsamma utländska förhållandena, att hinna egna någon omsorg åt de inre angelägenheterna — brydsamma desto mer för en regering, som försmår att med sitt förtroende vända sig till nationen och af den hemta råid och stöd vid sina åtgöranden. Tiden skal dock visa buruvida ett dylikt hemlighetssy