Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1855, sida 3

(Insändt.) Hos Redaktionen af Götheborgs Handels och Sjöfarts Tidning får undertecknad anhålla om plats i tidningen för följande: I Tit. tidning n:o 254 finnes intagen ur Posttidningen för den 22 Okteber en skrifvelse från Norra Bohus län, innehålla klandrande anmärkningar öfver förment försummelse i afseende på sjukvården inom Tanums socken under närvarande rödsots epidemi. Det kunde visserligen anses öfverflödigt, att med annat än tystnadens vältaligbet bemöta denna skrifvelse, en svag produkt af ömklie klandersjuka och otympligt fjesk, i synnerhet som Red. vid dess införande upplyst, att landshöfdinge-embetet i länet redan förut underrattat vederbörande om sanna förhållandet; men då skrifvelsen innehåller grofva osanningar, hvilka i brist af vederläggning möjligen kunde antagas som sanning och sålunda blifva menliga för auktoriteterna inom socknen och de läkare som haft sjukvården om hand, semt färnärmande omdömen om den nyligen aflidne provincial-lakarens verksamhet; har jag ansett mig böra meddela de fakta som skola för allmänheten lägga i dagen det osanna i brefskrifvarens uppgifter. Den 3 Augusti inträffade första dödsfallet af rödsot, och, sedan under rågra dagar derefter flera blifvit anmälda, rapporterades förhållandet af kyrkoherden Eriksson till landshöfdingeembetet. som genast förordnade lazaretts-lakaren doktor Traneus att till orten afresa. Den 158 Augusti, då sjukdomen ännu var i sin börjen, besöktes de sjuke af honom som meddelade ordination för sjukdomens behandling samt utdelade medikamenter, hvilka dels förut voro af sundhetsnämndens ordförande på doktor Winbergs ordination anskaffade och dels medfördes af doktor Traneus. Den 23 Augusti, då sjukdomen ökat sig, anmäldes detta hos landshöfdinge-embetet tillika med begäran att läkare för någon tid mätte stationeras i socknen. Den 25 Augusti beordrades doktor Traneus att ,åter och så ofta behofvot påkallade besöka de sjuke i Tanum, men som ban af andra tjensteåligganden var förhindrad att oftare infinna sig bos de sjuke, anmodades undertecknad — den 30 Augusti — af kyrkoherden och sundhetsnämndens ordförande i församlingen att öfvertaga sjukvärden, hvilken begäran samma dag af mig efterkoms. Sedan detta blifvit till landsbofdinge-embetet rapporteradt, beordrades jag, den 3 September, att i provinciallåkarens ställe besöka de sjuke. Efter denna tid och till medio af Oktober har jag vistats inom Tanums socken 4 dagar i hvarje veeka och derunder dels gjort täta resor inom socknen och dels å Hede gästgifvaregård mottagit sjukbud och utdelat medikamenter. Den 21 September dog doktor Winberg och redan den 25 förordnades jag att bestrida provincial-läkaregöromålen. Då sedermera sjukdomen yppats inom Qville och Nafverstads socknar, har jag måst dela min tid så att resor kunnat företagas der hjelp mest varit af nöden, dock har jag varit tillgänglig i Tanum minst tvänne gånger i veckan, och, under min frånvaro, hafva alltid medikamenter varit att tillgå hos sundbetsnämndens ordförande, som af mig erhållit instruktion om deras utdelande på lämpligaste satt ). Häraf torde inses, att straxt efter sjukdomens utbrott nödiga mått och steg bhfvit tagne för dess håmmande och att under dess vidare fortgång de åtgärder, som berott af vederbörande, icke blifvit försummade, hvarföre bresskrifvarens anmärkningar med skal kunna anses både i hög grad otillbörliga och viutnande om en beklaglig åflan att lägga sig i saker som ej angå konom under sken af att visa sig vigug och verksam för samhällets bästa. Hvad sjukdomens intensitet angår, hvarom den värde korrespondenten äfven behagar orda, torde jaz få nämna, att det enda fullt tillförlitliga och säkraste intyget kan hemtas ur den af mig förde journal öfver de sjuke, och denna visar: all ingen enda dött på 2:dra dygnet. blott en, ett 13 års barn på 3:dje och ett 13 månaders barn på 5:te; af de öfriga dödsfallen hafva nägra inträffat på 6:te och 7:de, de fleste på 8:de och 9:de samt för öfrigt från och med 10:de tillochmed 23:dje dygnet. Som bevis på ,allmogens lugn, såsom den oförliknelige korrespondenten älskar att kalla det, men som rätteligen bör benämnas: en oförlåtlig, ja brottslig och okristlig, liknöjdhet om sin egen och de sinas helsa och lif; torde få anföras: att under loppet af 6 veckors tid ej mindre än 29 personer aslidit i rödsot, hvilka icke sökt hvarken läkarebjelp ellor medikamenter oaktadt från predikstolen långt förut blifvit tillkännagifvet hvarest dessa voro att finna och dagliga och tragna uppmaningar af auktoriteterna och läkaren blisvit gifna att i detta afseende ej försumma sig. Den mindre hedrande insinuation om aflidne doktor Winbergs ,fåga verksamhet för allmogm och följden deraf, som den anonyme brefskrifvaren icke aktat för rof att tillåta sig, torde ock behöfva ett svar. Det förekommer besynnerligt — om bresskrisvaren verkligen är hemma i Norra Bohus län — att ban är okunnig om: det d:r Winberg hatade allt sjesk, men att deremot, då hans bjelp af behofvet verkligen påkallades, ) Anm. De uppgifter här blifvit meddelade kunna bestyrkas af hos mig befintlige dokumenter, och på apotheken i Uddevalla och Strömstad kan säkerligen upplysning lemnas om giorda regvisitioner af medika—