— —— — ———————— Henry rodnade. — Senora Dolorez är tjusande vacker, sade Waldemar, med ett eget uttryck i tonen. Spaniens döttrar äro skönare än Englands. Adalbert Savilles bleka ansigte blef än blekare. — Ja, de spanska damerna hafva ett eget behag, som tjusar och fängslar, något som sjettrar själ och öga. Eaglands damer äro måhända lika sköna, men ej så varma, så lifliga, som de. Lady Isabella gick förbi med denna lätta sväfvande gång, som år Hispaniens qvinnor egen. Hon var enkelt men rikt klädd i en stälgrå tafisklädning, och det mörka håret i fäor under em svart spetsmössa. Adalberts bleka kind bief purpurröd. Waldemars ögon strålade. Everard foljde tankfull grefvinnan de Mamonvilles smarta gestalt. — Men ingen, ingen år så vacker som mamma, sade Henry med barnslig fröjd, icke en gång senora Dolorez, som år mycket yngre. Ingen svarade, men kanske var det derföre, att den som tiger samtycker. Arly cottage. i Det var en vacker afton i slutet af Maj. Solen glänste öfver det täcka landskapet, öfver villan med den blomsterprydda verandan, de höga bokarna, de friska möjrosorna och luktviolerna, öfver den stora staden i fjerran, hvars torn och skorstenar skymtade fram. London, det stora, brusande, låg der stilla som en slumrande skönhet, som hvilar ut efter dagens nöjen,