2 — D —— Victory, som icke är vacker och icke så hygglig, som Dolorez. Lilla Rosita tycker jag mest om. — Annu? sade lady Isabella, med ett glädjeskimmer i de mörka ögonen. — Ja, nu och alltid, sade Waldemar; hon liknar dig. — Men Mary Ann? — Hon är som englarne, dem man kan beundra, men icke älska. — Nu kommer mrs Valmy! ropade lady Isabella och steg upp. Hastigt fattade Waldemar hennes hand och tryckte en glödande kyss derpå. Lady Isabella vile gå.l — O stanna, stanna, bad ban, under det han kastade sig ned för hennes fötter och ville fatta hennes hand. — Stig upp, för Jesu skull, Waldemar, idu är tokig. — Nej, jag älskar dig, varmare, djupate än någonsin. O! Isabella, för denna stund har jag kämpat i 4 år, längtat, trånat, väntat! — Waldemar, sade Isabella rodnande, stig upp. Du är ej barn mera, och jag är din tante, grefve de Mamonvilles maka, och 12 år äldre än dul — O, om du visste hvad jag lidit, o. Isabella, af nåd, stöt mig icke bort; låt mig få vara ännu några dagar bos dig! — Gerna, om du lofvar att aldrig tala vansinnigt mer. Waldemar tryckte med glödande passion kyss efter kyss på hennes små händer, och ilade ut. ——