Article Image
Utrikes Nyheter. ORIENTEN. Gortschakoffs i går omnämnda operationsdagbok, hvilken omfattar tiden från d. 24 till d. 30 Oktober, börjar med den generella anmärkningen, att på Krim ingenting af synnerlig vigt förefallit, och redogör sedan för hvad som tilldragit sig på de olika punkterna af halfön. De allierades operationer emot nordsidan skildras som ganska svaga. Ryssarnes förlust derstades utgjorde blett — 3 sårade soldater. Gent emot venstra flanken af ryska uppställningen bibehöllo de allierade sina ställningar på bergsryggen och i Baidardalen och sysselsatte sig der med att fälla skog och reparera vägen från Kuren till byarne Kokkulus och Markul. Den 27 hade de med en bataljon infanteri och 1 squadron nedstigit från Jesinbaschiks höjder och sedan de verkställt en fouragering i byn Upu, vändt tillbaka till sitt läger. Genischesk hade den 24 Okt. beskjutits med korseld af tvenne på redden liggande ångare, hvarvid 1 soldat sårades för Ryssarne. — I Kertsch hade de allierade förstärkts till 20,000 man och troddes förbereda en anfallsrörelse. Slutligen kommer ordningen till den af general dÅllonville, den 27 Okt. företagna rekognoscering, hvilken omtalas i följande ordalag: ,Från Eupatoria utryckte de allierade ånyo med 20 å 30 sqvadroner i fronten och 6 bataljoner i reserv längs landtungan till Sak. Vårt avantgarde drog sig tillbaka på positionen till Tschobotar, der hela general Schabelskis kavalleri hade order att samla sig. Fienden, som sammandragit sin hela styrka till venster i riktping mot telegrasen vid Temesch, fortsatte rörelsen ända tili klyftan, som sträcker sig från Temesch till Tschobotar, hvarest han mottogs af elden från våra grofva batterier, hvilken han besvarade med sitt till klyftan framskjutna artilleri; när han dock observerade att vårt avantgarde jemt erhöll förstärkning, drog han sig tillbaka till Sak och i skymningen till platsen emellan Sakska och ruttna sjöarne, hvarest han uppslog sitt nattläger. Våra trupper stannade i den af dem intagna position; general löjtnant, furst Radzivill, som kl. 9 om aftonen ankom med sin fördelning, blef ståenende vid byn Dschamin. Den 28 Oktober förnyade fienden angreppet i 2 afdelningar, med den ena i riktning emot Dschobotar, med den andra till venster i riktning emot Dschamin. Vårt avantgarde förblef såsom förut i sin position, men general Radziwills fördelning stälde sig mera till höger med 2 regimenter uhlaner. När den venstra fientliga kolonnen, långsamt framryckande mot byn Dschamin, hade nått fyrbåken vid Dschamin, då lat general Schabelski ur reserven till höger om uhlamoa — nerna en brigad dragoner framrycka; nar sienden märkte detta, drog han sig straxt tillbaka för att förena sig med sin högra kolonn, som blifvit stående framför Sak. Under natten till den 29 antände fienden byn Tusla, och under skyddet af elden irån 3:ne ångare drog han sig längs landtungan tillbaka till Eupatoria; vårt kavalleri besatte de förra punkterna. Enligt en korrespondens i ,, Daily News från Sebastopol af den 30 Oktober fortsatte sranska och engelska ingeniörerna rastlöst förberedelserna till sprängningen af dockorna. Det ser alltså ut som om de allierade ej tänka anvanda dessa präktiga byggnader i sitt intresse, ehuru man vill veta, att sprängningen blott då skall utföras. i fall en vänning i operationerna skall inträda, som ej gjorde det önskvärdt att hålla en betydlig styrka i Sebastopol. För öfrigt saknas ej eller andra tecken, som antyda att en permanent ockupation af Sebastopol ej ingår i de allierades planer. DONAUFURSTENDOMENA. I ,Buk. Deutsche Zeit. läses: Stefan Tirr, en född Ungrare, tjente i österrikiska armen och rymde i kriget emellan Österrike och Sardinien öfver till fienden. Han tog tjenst i sardinska armåen, bar vapen emot Österrike och inträdde sedan i engelska armeen, i hvilken han nu skall bekläda rangen af öfverste i kommissariatet. Han hade ankommit till Bukarest med det uppdraget af sina förmän att der göra uppköp och beställningar af seltyg och sadelmunderingar. Då regimentet Frans Carl, vid hvilket han förut tjenat, garnisonerar i Bukarest, blef han snart igenkänd, arresterad och under bevakning skickad öfver gränsen till Österrike. Härvid är att anmärka, att han förut af en österrikisk krigsrätt, frånvarande, blifvit dömd som högförrädare och hans namn uppspikadt på galgen. . Detta tilltag af Österrike att på en främmad makts område — ty Wallachiet är en turkisk

21 november 1855, sida 2

Thumbnail