sastmö, se här hvad jag har åt dig: och Wal demar gaf åt den glada yra flickan en fullständig drägt, sådan som bondflickorna i Blekinge bära den, men af siden och spetsar. Rosita blef nästan stum af glädje och sprang bort för att ikläda sig drägten. — Godalton sennora Dolorez, sade Waldemar till den djupt rodnande flickan. — Godafton miss Valmy, hur mår mrs Malvina och majoren? — Förtrallligt, de komma hit i morgon, svarade Victory, en vacker, blond, lång flicka, mycket smal och val klädd Miss Mary Ani, sade Waldemar, tillåt att jag sår gifva er denna bok, som ni måhanda med glädje skall läsa. Mary Ann tackade: det var en öfversattning af Tegnrs skrifter på engelska. — Tillåter miss Victory mig, som en barndomsvän, att få skänka er detta armband, det år ett prof på svenskens skicklighet och flit. Iusen tack basta sir Everard, hvad ni var god, sade Victory, purpurrod af glädje. Se lady Isabella, se Mary Ann, så vackert! (Forts.)