Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1855, sida 1

Obemarkt af alla hade den unga danserskan smugit sig in och satt sig vid dörren på en pall bredvid lilla Rosita. — Waldemar blef varse den lilla Dolorez. — Nu skall du sjunga, sade han leende, en vacker spansk visa, till mandolinen. — Ja om Sennor de Moarigny vill sedan sjunga en svensk visa, sade Dolorez. Och hon sjöng vackert och behagligt visan om don Rodriguez de Vivar. — Nu, sade lady Isabella leende, nu får baron Wallemar hålla sitt löfte. Waldemar fattade hastigt Dolorer mando line och sjöng: Då unga Phoebus brinner Då kärleken i hjertat talar Då ingenting hugsvalar, Då lifvets fröjd försvinner, Då skall Phoebi lyra klinga Då skall unga Phoebus sjunga Då skall sorgen mörka, tunga, Bort i lyrans ton förklinga! — Men, sade lady Isabella, jag förstår icke svenska; vill sir Everard öfversätta denna sång för mig. — Ack ja, bästa sir Everard, bad mrs Mal