att hålla ukik på ett der liggande amerikanskt fartyg, hviket tros vara lastadt med revolver pistoler för rysk räkning och som anses ämna sig vid första lägliga tillfälle öfver åt finska si dan. En fransk örlogsångbåt Pelican och en eng l-k ångkorvett Falcon? hade äfven uppkommit till Tralhasvet; båda skulle dock Snart åter afgå. l bokhandeln har nyligen inkommit 1:a d en af prof. Carlssons Geschichte Schwedens-, tyckt hos Perthes i Hamburg Årbetet är, liksom Grijers Svenska Folkets historia, hvaraf det utgör en fortsättning, egentligen skrif et för det stora af Heeren och Ukert utgifna verket ÅGeschichte der curopaischen Stasten. En svensk upplaga af prof Carlsons arbete lärer, enl. Aftonbladet, med det snaraste vara att förvänta i bokhandeln. Under öfverskrift: om anslaget till hefordrande af fiskerindringen inom riket, skrifves i Bohusläns tidning följande: Såsom kändt är anslogo Rikets Ständer vid 1840—41 års riksdag 5000 rdr årligen, såsom det i deras skrifvelse af den 5 Juni 1841 lä ses: att af Kongl. Maj:t disponeras till befordrande af fiskerinäringen inom riket med särskildt afseende på fiskrarnes i Bohus län nöd ställda belägenhet, samt deras behof af skynd samt understöd.Frågan om detta anslag tillkom likväl på några motioner, den ena af d. v. landshöfdingen i Bohus län, Edenhjelm, och den andra af riksdagsfullmäktigen Johannes Johansson från samma län, hvilka under framställning af fiskrarnes belägenhet, den förre föreslog anslagets användande till anskaffande af tjenligare fiskredskap samt ändamålsenligare behandling af fångsten, hvartill fordrades större dåckade fartyg, som tilldto fiskens ansning och saltning ombord, den sednare till understöd åt de fiskare, som inråtta sina fartyg så, att de kunna verkställa insallningen ombord och derigenom sättas i stånd, att längre tid uppehålla sig vid fisket, som nu afbrytes hvarje gång de måste återvända hem och salta fisken. Besynnerligt nog nämndes ingenting i Ständernas skrifvelse angående det ändamål hvarföre medlen begärts och egentligen beviljats; och då sedan vid 1853 —54 årens riksdag an slaget ökats till 6000 rdr gick man ännu längre från målet, emedan derå då anvisades till siskodlingsrön, premier samt inoch utländska resor för nämnde ändamål. Det hufvudsakliga praktiska och af behofvet mest påkallade af motionerna hade man således tappat ur sigte och förirrat sig i välmeningens tomma rymder. Med anledning häraf läses i sista häftet af Ställningar och Förhållanden några anmärk ningar mot konts befalln:de i Götheborgs och Bohus län, deröfver att anslaget ej blifvit användt för sitt åsyftade hufvudändamål, neml. den fångade fiskens insaltande ombord, utan utgått till fiskare, som anmäla sig vara eller ärna blifva utrustade med farkoster tjenliga att bedrifva fångsten. I sammanhang härmed berättas följande: Ett ögonvittne, en notabel vetenskapsman, som i somras händelsevis befann sig i Lysekihl, då en farkost, lastad med stortorsk (hvaraf den insaltade kallas i handeln kabilio, den torkade stocksisk) lade i land, förtäljer, för hvem som vill höra det, att vid det locket öppnades på kistan (vi bedja om ursäkt, derest detta icke är den tekniska benämningen på förvaringsrummet), der den färska fångsten förvaredes, spridde sig en så förfärlig stank kring hela stranden, hvarigenom luften förpestades långt upp åt n jden, att man knappt kunde andas. Fisken, öfverdragen med ett stinkanda slem, stod vid gränsen af första stadiet till förruttnelse; och det var i detta skick man först gick i författning om dess insaltande. Berättaren tillade, att han, från det ögonblick han blef vittne till ett sådant behandlingssätt af kabiljo, fått afsky för detta födoämne, hvilket, när det blifvit förskämdt insaltadt, dessutom är högst skadligt för helsan. Han hade derföre funderat på att anmäla förhållandet hos sundhetskollegiet, för att genom dess kanal åstadkomma en allvarlig väckelse hos vederbörande. Förs:n tillagger: Huruvida detta skedt eller icke är oss obekant; men att. till förekommande af sjukdomars spridande, dels genom stanken, när gammal vorden fiskfångst föres osaltad i land, och dels då den sedermera förtäres till spis, det är hög tid att i minnet återkalla det motif, som föranledde general Edenhjelms och Johannes Johanssons motioner vid 1840 —1841 årens riksdag, nemligen: fiskens ansning och saltning om ord — det förmoda vi vara af det anförda ex: mplet från Lysekihl ovedersägligen ådagalagdt. 2 —