Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1855, sida 1

kinder glödde, ett uttryck af hög hanförelse lifvade hans drag, som påminde om korsriddaren, hans stamsader. — Dolorez de Savigny är från i afton egarinna af detta slott, sade han. — Men Dolorez är ett oäkta barn. Men likväl Raoul de Savignys dotter. — Henry, sade lord Adhemar, detta slott är ditt ars. — Ditt enda arf, sade lady Isabella. — Henry de Mamonville tigger hellre sitt bröd än t ger detta ars. Lord Adhemars son är för stolt att taga fröken de Savignys arf. Adhemars ögon glänste. — Son, sade han; nu ser jag att du är värdig detta namn. Henry, du gjorde rätt. — Min Henry, sade sade lady Isabella, hvad du är mig kär, Och Henry de Mamonville, den fattige äd lingen utan gods och guld, var rikare än en konnag i detta ögonblick. — Och jag, s.de lord Adhemar, jag tager ingen gåfva af någon. För 12 år sedan köpte jag detta slott; i lika många år har Jag dragit räntan deraf. Dolorez de Savigny är 14 år, utan uppfostran. Jag skall låta uppfostra henne, lära henne allt hvad till en dams bildning höter. Jag skall vörda och älska henne som en dotter. Detta blir räntan på Dolorez arf.