Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1855, sida 1

WkA——————— han egt en son, en dotter, så hade du ej sått köpa det. — Men grefve Raoul de Savigny var den siste af sin ätt. — Nej, sade Henry lugnt, Raoul de Savigny hade en dotter. Lord Adheman bleknade. — Hon var ej gilt. — Nej, fader, men hör hvad Mary sade mig. En aston för omkring 16 år sedan satt Raoul de Savigny i detta sot, på balkongen, dr min far ofta sitter. Då hörde han en ciltra och en barnaröst, som sjöng en spansk solkvisa. Det var en gammal gubbe, åttöljd af en ung flicka, nära 16 år gammal, vacker och mö:kögd, som ett söderns barn. Raoul de Savicny öppnade porten för flickan, och flickan sjöng för honom; och då hon åter om några månader gick derifrån, då var hon icke mera ensam: ett litet barn låg gråtande på hannes arm. Gonzaga Maranos skönhet var borta, hennes frid förstörd, men Raoul! de Savigny dog i lugn på sitt slott... — I afton kom en gubbe hit med en flicka. Mary såg henne. Hon liknade Gonzaga M. rano, men äfven Raoul de Savigny. Dolorez de Savigny dansade bolero på sin saders gärd. — Vidare! sade lord Adhemar. Henry de Mamonvilles ögon strålade, hans