vaktar vid offren, är det hennes pligt att underhålla den heliga elden (Omurangere). Utanför chefens hydda, der han om dagen plägar sitta, underhålles alltid en eld, men i händelse af regn eller dåligt väder, flyttas den in i prestinnans tält. När byn flyttas, går hon framför oxarne med en del af denna eld, och all möjlig omsorg iakttages, för att den ej må slockna. Skulle detta icke destomindre hända, församlas genast hela stammen, och stora försoningsoffer af boskap anställas, hvarefter elden ålertandes på det ursprungliga sättet, nemligen genom gnidning. Detta erinrar oss åter om Romarnes Åheliga eld, som under dylika omständigheter blott fick återtändas med eld från himmelen. En del af en sådan eld gifves åt hufvudmannen för en kraal, när denne flyttar från chefens kraal, och vestaltjensten tillfaller då den förres dotter. Om en ung man dödat något vildt djur, gör hans far, om denne lefver, fyra inskärningar i framsidan af sonens kropp (dylika teckningar göras äfven i händelse af sjukdom). Den lycklige jägaren får dessutom en gålva af ett får eller fakreatur. ÅÄr detta af honkönet och får afföda, slagtas och uppätes denna, men endast män få deltaga i en sådan måltid. Hufvudmannen för en kraal måste alltid först smaka på provianten, innan den ätes af de öfrige i stammen. Ehuru söt mjölk kokad drickes af qvinnor och barn, förtäres mjölken dock vanligen i surti tillstånd. Kärlet, ur hvilket den ätes eller drickes, rengöres aldrig, såvida ej någon hund tfllfälligtvis förrättar detta med tungan. Damaras tro, att om de tvätta sina mjölkkärl, skola korna ej vidare gifva mjölk. Utom vid sådana tillfällen som bröllopp, förlossningar, dödsfall eller omskärningshögtider, dodas boskap sallan. Är det blott for fodans skull, assardas oxen medelst qväsning, är det för ossring, dödas han med spjut. Köttet af sådan boskap, som dödas vid en chefs frånsalle, ates hufvudsakligen af hans tjenare. När en jägare återvänder från en lycklig jagt, tager han vatten i munnen och sprutar det tre gånger öfver sina fötter samt i elden på sin härd. Likasom bland Ovambos, återfinner man blandDamaras det orientaliska bruket att aftaga sandalerna, innan man inträder i en främlings hus. Damaranegrerna svära vid sin moders tärar. Qvinnorna synas bortgiftas vid samma ålder som hos oss i Europa, men detta vigtiga steg åtföljes af få ceremonier. En flicka blir stundom förlofvad med en man, medan hon ännu är barn, ehuru hon under sådane omständigheter qvarstadnar hos foraldrarne, tilldess hon blifvit giftvuxen. AA —