Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1855, sida 3

RHandsorten. WExXIöÖ. För att bereda sig en vidsträcktare verksamhet afflyttar i dessa dagar fyån detta samhälle till Stockholm en man, som nog blott hade behöft studier för att gå ganska långt inom mekanikens område: vi mena Ursabrikören N. Malmberg. Utom de många förenklade variationer, hvilka han påfunnit vid af honom förfärdigade ur, har ban verkställt isynnerhet 3:ne arbeten, lör hvilka vi ej anse ur vägen att här något närmare redogöra. Då Domkyrkan för några år sedan undergick en betydligare reparation, ansåg man det alltför mycket fresta på tornet, om ringningen på vanligt och förut brukligt sätt verkställdes, hvarför man beslöt införa en sådan förändring medelst stillastäende klockor och rörlig klänp, som begagnas vid Frue-Kirke i Köpenhamn och förmodligen äfven på andra ställen; men då denna method ej motsvarade ändamålet, påsann Malmberg ett annat sätt att ripga jemväl med stillastående klockor I stället för kläppar använde han hamrar, vid bvilkas applicerande dock flera svårigheter inställde sig, dem han alla lyckligen ofvervann. En enda machin ringer alla tre klockorna, dock kan ester benag ringning företagas med en eller tvenne; och det hela går så lätt, att vid kortare ringningar en person är tillräcklig för desammas verkställande. — Stadens tornur. som förut endast visat åt vestra hållet, har af M. blifvit sålunda ändradt, att det nu visar åt alla fyra; men då han fann att den vanliga methoden medelst utvexling hjul ej motsvarar ändamålet, enär bjulen ej kunna så fullkomligt inpassas i hvarandra, att ej någon glastningå uppkommer, hvilken, transporterad på de länga visarne, ofta kan åstadkomma en missvisning af ända till en half timma; så uppfann han en alldeles ny machin, bestående af jerpstänger utan ett enda utvexlingsbjul, hvarigenom visarne hållas alldeles fasta utan att hvarken af storm eller någon annan tillfällighet rubbas det ringaste. — Å vår nybyggda theater blef för några år sedan ett nytt machineri uppsatt af en machinist från Stockbolm, men då man ej var fullt belåten dermed, alldenstund det hade flera ofullkomligheter, bland hvilka vi endast vilja nämna den, att den stora valsen, som drager det hela, bade, såsom på andra ställen är brukligt, fått sin plats i en under golfvet i machinrummet befintlig graf, hvilken medelst en pump måste hållas fri från vatten; så uppdrog man åt M att tillse om ej några förändringar i den vägen kunde verkställas. M. vidtog då med hela machineriet väsentliga förändringar och förevklingar: den stora valsen har nu sin plats vid ena väggen, der ban ej upptar serdeles stor plats; alla scenföråndringar, äfven då derlill hör förändring af både kulisser, fondridå och tak, verkställas af en enda person; likaså fordras det ej mer än en enda person för att draga fram och tillbaka den så kallade tablå-ridåen, hvilket på andra ställen ej lår vara fallet. — Allt detta har föranledt det omdöme, som vi i början af denna uppsats yttrat, att M. blott behöft vetenskaplig underbyggnad, för att uti machinbysgnad vinna ett berömd: namn. Vi lyckönska honom nu på den nya bana, som han kommer att beträda, och hoppas att han ej kommer att sakna förlagsmän till utförandet af de nya uppfinningar i mekanisk väg, som hittills måst stanna inom hans eget hufvud. (W.-B)