Hela staden pratar om Canrobert. Man gissar, man funderar hit och dit och till intet resultat kommer man. Hans emottagande syntes mig lysande och hänryckningen var ganska stor. En ofantlig menniskomassa var ute för att gapa, och hurraropen voro ganska stora och ihållande. Jag såg honom ganska väl. Han är lik porträttet, men hans utseende gör föga intryck. Ögonen äro matta och näsan uppåt böjd; främre delen af hufvudet utan hår, den bakre deremot försedd med långt, ned på uniformskragen liggande hår. Hans längd är ungefår som öfverste H. (d. v. s. ban är ganska liten till vexten), men han är på långt när ej så fet. Intet imponerande i hållning och gång. — Man lärer häraf, att icke döma personen efter hans yttre. I Malmö har blifvit stiftadt ett Sällskap för fiskeriernas befrämjande. Detta sällskap, för hvilket länets höfding är ordförande, har utsändt ett cirkulär, bvaraf synes, att sällskapet till instundande sommar vidtagit åtgärder för att bereda tillfälle till praktisk handledning så väl för redskapernas förbättring, som ock för handteringens bedrifvande, och sällskapet inbjuder derföre dem af Malmöhus läns innevånare, som för saken äro intresserade, att i nämnde sällskap ingå. Snällposten i Malmö yttrar härom följande, som älven för vår ort äger sin fulla tillämp lighet: Denna sak är af största vigt och kan icke nog rekommenderas till allmänt deltagande. Fiskerierna äro för vårt lands välstånd lika vigtiga som åkerbruket. Det sednare har på de sista 50 åren blifvit idkadt på ett sätt, som skänkt landet ett välstånd hvarom man förut icke vågat hoppas, och ifrån att vårt land behöfde för ej så längesedan införa säd, äro vi nu i tillfälle att deraf exportera betydliga qvantiteter. Jordbrukarens ekonomiska ställning är förändrad på det mest lyckliga sätt. På de stal en inom vår provins der man förut såg en stenbunden Jord, med magra utmarker och fattiga invånare, som bodde i små lerkojor, der ser man nu rika sädesfält, frodiga ängar och byggnader, hvilkas egare äro välmående och bland hvilka upplysningen år efter år sprider sitt ljus. — Så som jordbrukets idkare hade sin ställning för 50 år sedan, sådan är fiskarfolkets belägenhet för närvarande; men vi boppas att tiden är inne, då något bättre skall för dem tillstunda, och att liksom jordbrukarens belägenhet höjt sig, så skall äfven förhållandet blifva med fiskeriidkaren. Detta är ett folk, som är värdt att göra något för; genom sitt ständiga lif på hafvet blifva de friska, kraftiga naturer, och stå i så fall vida framför den fordne fattige jordbrukaren, hvars lynne var likgiltigt och trögt. För vårt land äro siskerierna af så mycket större vigt, som vi omgifvas af haf till större delen af våra kuster och vårt land är fullt af sjöar och floder. Det är derföre ett vidsträckt fält att bearbeta, och vi tro att det äfven skall blifva tacksamt och medföra i en framtid oberakneligt gagn. Den förut nämnda inbjudningen af det stiftade siskerisallskapet är af följande innehåll: Å en kuststräcka af mer an 20 mils längd, innehåller Malmöhus län omkring 20 fisklägen, af hvilka flera äro folkrikare än åtskilliga af vårt lands städer. Desse fisklägens talrika invånare, hvilka hufvudsakligen ur hafvet måste hemta sin föda, befinna sig i allmänhet I i en föga lycklig ställning. — Och hvilken är väl dertill orsaken? Icke kan den sökas i det angränsande hafvets bristande tillgång på fisk. Derom vittnar den lönande fångst som göres af våra naboer danskarne; derom vittnar äfven det kända förhållande, att all den fisk, som ifrån Östersjön söker sig ut till Kattegatt, eller ifrån Kattegatt begifver sig till Östersjön, måste genomgå Öresund eller de båda Bälten och således i dessa sammanträngda farleder är mer än annorstädes utsatt för fiskarens garn. — Nej! orsaken kan ej vara någon annan än den, att de svenske fiskrarne idka sitt yrke på samma sält, som far och farfar före dem gjort, att de äro okunnige om de förbättringar i handteringen, som i andra länder längesedan blifvit införde, och att den redskap hvaraf de begagna sig är i många hänseenden olämplig. Inseende sanningen af dessa förhållanden, inseende tillika nödvändigheten af att söka upphjelpa den för vårt län så särdeles vigtiga fiskerinäringen, hafva åtskillige för saken nitåäskande män i Malmö förenat sig till ett Sållskap för fiskeriernes befråmjande, och för detta ändamål satt sig i beröring med den för sin verksamhet om fisket i Danmark förtjente doktor W. E. Heins. Herr Heins har losvat att nästa sommar under loppet af omkring tre månader besöka några af Skånes fisklägen, för att meddela dervarande fickara mnvealktick