Article Image
Inrikes Nyheter. Götheborg. Enligt anmälan från sockennämnden i Thorsby till kronobetjeningen i orten har i nämnde pastorat sedan 13 månad ibland hundarna grasserat en svårare sjukdom, hvilken synes vara rabies canina. De flesta hundar ha deraf blifvit angripna och dels dödt dels blifvit dödade. Senast hade samma sjukdom äfven angripit svinkreatur, hvilka sannolikt förut blifvit hundbitna. Hos åboen Samuel Magnusson i Bråttenäs hade den 8 dennes tvenne svin blifvit galna, hvaraf det ena dränkts i en dam och det andra slaktades, och ägaren envisades att förvara fläsket efter detta senare, oaktadt allt hvad man föreställde honom beträffande vådan deraf. Konungens befallningshafvande hafva, efter inhemtad kännedom om detta förhållan2) Det vore önskligt att man behjertade detta på andra stållen än i Stockholms poliskammare. Det är en ganska varlig sak i alla ämbetsverk, att personer få vänta eller anbefallas komma igen, och detta gång efter annan. Sallan betänka de herrar, som lätt: sinnigt utdela sådana svar, under det de oftast kunde uträtta det ärende hvarom fråga är med mycket litet esvär, att dessa väntningar och igenkommanden ådraga den mindre bemedlade icke blott moda — ty derpå får han ej fästa afseende — utan ock förlusten af en dyrbar tid. Detsamma gäller dock afven om många enskilta personer, hvilka erbållit en inrotad vana, att låta personer, särdeles fattigt folk, vänta och komma igen, vore ärendet ock än så lätt uträttadt. Visste de hvilka bekymmer de derigenom vålla den fattige, skulle de väl icke bandla så, men nu finna de sitt beteende alls icke klandervärdt, icke besinnande huru de sjelfva skulle upptaga saken ifall de finge samma besked, att vänta eller komma igen en an nan gång. Särdeles tungt drabbar denna ovana den obemedlade handtverkaren, då han får förspilla sin angelägna tid med att springa och törgäg es begära pengar för sina små räkningar, hvilket han behöfver till mat för dagen åt sig och de sina. De känna icke desse herrar, som icke orka lyfta upp pulpetklaffen, för att betala en räkning med ens, och först efter en lång stunds väntan förmå sig att gifva något besked, huru många bittra tårar och harmfulla utrop denna tanklösa beqvamlighets-ovana framkallar i månget hem, då mannen eller bustrun ser sig tvungen att pantsätta nå got af sina ringa bohag, för att få den erforderliga summan för dagen, sedan de icke kunnat erhålla liqvid för det uträttade arbetet. s Red. af H. 1. 3) Åfven Sv. Tidn:n bar innehållit eu par, i vårt tycke, mycket förtjenstfulla uppsatser i frågan, Dessa an trängningar bafva emellertid låtit förmoda, au man hade att bekämpa en tillämnad skolförfattning i reaktionärt syme. Vi skulle högligen beklaga om statsrådet Anjou började sin bana såsom lagstiftare med ett så olyckligt tilltag. Red. af H. T. 4) Hand. Tida:n torde i detta afseende icke hafva något att förebrå sig, Red, af H. 1.

15 november 1855, sida 3

Thumbnail