sedan göras vid pass en gång i veckan, ifall det skulle visa sig, såsom kanske är att befara, att den slummer, som redan varat så länge, är för stark, för att afbrytas af en eller två väckelser. Hvad expeditionssättet i kongl. poliskamma ren angår, så äger väl det omedelbarligt intresse endast för hufvudstaden; men då man vet hvilket skötebarn hufvudstadens polissty relse är, samt att det hör och på sätt och vis alltid hört till rigtningen af systemet, att göra omkretsen af dess attributioner, fältet för dess tilltagsenhet, så vidsträckt som möjligt, hvarpå erfarenheten tid efter annan lemnat märkliga exempel, så är det karakteristiskt att se huru denna inrättning, som skall kallas en fordnings-makt och egentligen vara till för ordningens upprätthållande i hufvudstaden, sjelf lider af en sådan oordning i sitt inre, att den ej ens förmår hålla sitt protokoll ordentligt vid makt, oaktadt de betydliga summor, som i öfrigt åtgå till inrättningens bekostande, hvadan parter, som vilja anföra besvär öfver ett poliskammarens beslut, måste springa den ena gången efter den andra utan att få lösa sina utslag, samt ofta af sådan anledning nödgas anföra reservationsbesvar. Detta är så mycket anmärkningsvärdare, som flertalet af målen i polisen angå den mindre bemedlade delen af stadens innevånare, hvilka icke hafva råd att hålla sig ombud, och för hvilka tidsförlusten är en stor förlust 2). Då både den ene och den andre af polismästare, underståthållsre, m. fl. emellanåt företaga utländska resor, för att inhemta kunskap om andra länders polisinrättningar, så vore det önskligt att dessa herrar täcktes underrätta sig om den enkla och ändamålsenliga organisation, som polisen i Köpenhamn uti ifrågavarande hänseende har att erbjuda. Annu en tredje s k, som bör räknas Astonbladet till förtjenst under den förra veckan, är den klara och bindande framställning, som der blifvit gjord af skolfråyan. Det säges att något defin tivt nu snart skall vara att förvänta ifrån regeringen, på den närvarande ecklesiastikchesens föredragning, för att komma ur det sväfvande skick, hvari de reaktionära intressena lyckats försätta denna vigtiga fråga, under det hr Reuterdahl bekladde portföljen. Men man befarar tillika, eller rättare, man är öfvertygad om att den nuvarande ecklesiastikchefen, som tillhör det parti eller den fraktion, som af de beskedlige kallas den hederligt reaktiondra, icke heller skall förneka sina tän kesatt i sitt blifvande nya opus; och inom konseljen lärer väl icke sitta någon, som gör honom meningen stridig i detta afseende. Det är dock mera att önska än att hoppas, att Aftonbladets i sig sjelf förträffliga artikel 3) må kunna uträtta något mot tillbakagåendet. Men är icke allt detta till en del pressens egen skuld? Hvorföre handterade Aftonbladet hr Reuterdabl med sådana aktningsfulla sammetsvantar 4), då det först afhördes att han var i fråga till ecklesiastikchef? Hade Aftonbladet belyst den mannen då, såsom det skedde ett halst år efteråt, sedan han redan var installerad, så hade olyckan af hans utnämnande till denna plats måhända kunnat undvikas, olyckan för skolfrågan, kyrkolagsreformen och mycket annat, och troligen hade icke då den hederlige och skollärde, men till departementschef föga passande professor Anjou någonsin kommit i fråga att intaga den plats han nu, till egen vånda och föga båtnad för det all männa, bekläder. —y—