Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1855, sida 1

— ——— Ruterdam. Ösversattning från Engelskan. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Då reste hon mig upp, förde mig fram till bordet, der en bibel låg. Har du last denna? frågade hon; läs den och du skall blifva glad, der finner man den rätta glädjen. — Men icke dig, sköna lady Isabelle... utan dig ingen glädje på jorden! — Stackars barn! sade hon mildt, din moder vill jag blifva. Du skulle sett henne då! Skönare är icke madonnan; hon lutade sig ned och kysste mig på pannan. O, Adalbert, så kysser engeln den dödliges panna. Hon talade ord, som jag aldrig glömmer, och som komma att bestamma hela min framtid. Detta radband gaf hon mig, det låg vid hennes bröst. Hon bad mig tänka på sig i frestelsens och farans stund, i den stora vida verldens bullrande sröjder! ... ack, Isabelle, Isabelle! ... och Waldemar gret, gret som ett sju ärs barn. Adalbert såg ned på golsvet framför sig, men ——