Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1855, sida 3

VA . eåvenaka Sångerskor. I ett dretirla stod holm till Malmö Snällpost, af den bekante Signättrea A. M., uppställes följande jemförelser mellan hu — stadens nuvarande sångerskor och de olika stämmorna i en orgel: Fru Strandberg är orgelns Oboe. Tonen icke synnerligen rund och mjuk, men tydlig, ren, redig och genomträngande. Eger en fgod höjd. — Fröken Westerstrand är Violinena. Gifver ovanligen lätt och qvickt an. Ypperlis i hastiga löpningar. Eger god intonering; lyser i dubbelslag och drillar. — Demoiselle Walin är Fugaran. Så heter en utmärkt intagande, naktergals-hukt klingande, rund-tonig och mild, men icke utomordentligt stark orgelstämma. — Demoiselle Fundin är Flöjt fyra fot. Uttrycket fyra fot betecknar i orgelspråket endast en genomtrångande höjd. Stämman svigtar för öfrigt såsom alla oslöjter i orgeln, lätt i stämning, en följd af den akustiska byggnaden. — Demoiselle Andre är Gamban. så benämnes en om stråk instrumenternas ton påminpande ljuf och älskelig stämma, som vid många tillfällen af inga andra register kan ersättas. — Demoiselle Walerius är Salzionalen. En viss skärpa i intoneringen utmärker denna fina stämma. Salzionalen, ehuru endast medelmåttigt stark, eger en viss ton-adel. — Fröken Sandels är Klar-geduakten. Gedakterna (från Tyska ordet: gedeckt, täckt) ega stor mjukhet. De äro väl svaga, men utveckla ganska egendomliga dehag. Klargedakten är den skönaste af dem alla. — Fru Nissen blir ÅPrincipalenx. Så kallas den duktigaste ibland de på fägring anspråkgörande stämmorna i orgeln. Principalen är stark, men saknar dock icke böjlighet och stor smidighet. — Demoioclto Michal är orgelns Waldthorn. Några få toner af detta ljufvaste bland alla instrument säga mera, än hundradetals löpningar. Waldthornets romantiska kleng parar för öfrigt mildhet med betydlig kraft. MT UTRADA SA ER TEE TREES fa Lt dl a