Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1855, sida 1

I Östg. Korresp:n lases soljande uppsats, som är väl värd att beaktas och begrundas af dem det vederbör: 1833. 1. Hvarföre helsades den närvarande regimen vid dess första upptrådande af nationens jubel ? Derföre att den till en början anslog nationella sympathier, afskedade några allt för ultra conservativa embetsmän, intog ett par liberala karaktärer i styrelsen, öppnade 1844 års riksmöte med löftesfulla ord, lät en af ministrarne förklara att representationsfrågan ej mera kunde falla, begränsade titelsjukans korruptionsmedel, upphäfde förbudet af personligt umgänge med Vasafamiljen, införde den lika arfsrätten, kort och godt, genom att, som det syntes, på ett förtroendefullt och öppet sätt vilja gå nationens billiga behof och förhoppningar till mötes. 2. Hvarföre har nationens allmånna omdäme om den närvarande regimen sedermera så markbart förändrat sig? Derföre att den icke fullföljt den först betradda vägen, utan slagit in på den kungsväg, som Carl Johan nybröt. Derföre att den åter aflägsnat ifrån sig hvarje kraftigare och friskare vilja, numera endast omgifvande sig med personer, mer eller mindre ovänligt stämda emot landets allmännaste fordringar. Darföre att vårt befordringssystem antagit helt och hållet samma karakter, som det hade förut. Derföre att den låtit representationsfrågan falla, dels genom att först sjelf sönderbryta den s. k. representations-kommitt6en, och dels genom att öfvergifva hvarje förändringsförslag, slutligen till och med dess eget. Derföre att titelsjukans korruptionsmedel återigen blifvit adopteradt. Derlöre att uniformoförändringsmanien snarare tillän astagit. Dersöre att de förändringar, som genomföras, nära nog kunna anses snarare genomförda mot styrelsens åsigter och önskningar, än tillfölje af dem. Derföre att påbörjade reformer — såsom skolfrågan till exempel — afbrytas liksom magnetiserade af en outredd naturkraflt. Derföre att, oaktadt nya och ökade anslag oupphörligt fordras, dessas användande likväl icke i alln änhet motsvarar en allvarligt beraknad, klok hushållning. Derföre att oppositionen under riksmötena, ej mindre än den redligt menande, fria presSen behandlas på ett satt, som är i högsta måtto afvogt, för att icke säga föraktfullt. Derföre slutligen att den, genom sitt vid sista riksmöte emot tryckfriheten uttagna steg alldeles otvetydigt visat sig ega för afsigt att öfvergå från sin hitintills mera politiskt passiva karakter till en verkligt retroaktiv. 3. Huru har regeringens handlingssått viset rig inför den större allmänheten, beträffande Europas krigiska förvecklingar ? Denna fråga måste besvaras genom en kort teckning af händelsernas gång, Furst Meutschikoffs förolämpande uppträdande d. 10 Mars 1853 i Constantinopel gaf det första Synliga uppslaget till de närvarande krigiska