Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1855, sida 2

— Men det blåser skarpt, kära Henry; sräga Wilton, om baron Waldemar tagit någon af båtarne. Henry gick ut, och straxt derefter lady Isabelle. Edgar Darville var en ung tjugoårig man, icke vacker men med ett uttryck af godhet, af glädtighet i de blå ögonen som mer tjusade än Everards dystra skönhet; det vackra lockiga svarta håret omslöt ett lisligt, ungdomsfriskt ansigte, en öppen frimodig blick. Det var någonting behagligt i hela hans hållning, i hans smärta figur, i hans glada skämtsamma ton. Han slog sig ned bredvid mrs. Malvina och åt toppen af majorens älsklingsfrukt, men älven af Xeres drufvorna. Adalbert Saville var 19 år, vacker och smärt med stora bruna ögon och mörkt hår, med ett drag af svårmod i blicken, i ögat, med en hållning medfödt ade! och stolt, liknade han mycket sin fader. Henry återkom: — han är icke på sjön, men jag har skickat Wilton till Schweizerstugan, iy der sitter Waldemar ofta. (Forts.)