Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1855, sida 2

— — — — Frangois Certain Canrobert. på denne utmärkte man stär midt ibland oss, torde en kort teckning af hans lefnad här vara på sin plats. Han är född i Bretagne 1809, der hans sader var godsegare. Hans familj lefde före 1788 i Paris, men drog sig under revolutionen tillbaka till sitt ensliga landtgods, der han förblef under den stormiga kejsartiden, och der Francois Certain Canrobert först såg dagen. Sin första undervisning erhöll han i byskolan. Efter någon tid var denna undervisning dock icke tillräcklig och en prest erhöll uppdrag att ge: nom enskilt undervisning förbereda honom för theologiska studier. Men tidigt hade i gossens själ vaknat böjelsen för militärståndet, hvilken böjelse äfven af hans anhöriga icke motarbetades. Som hans håg låg åt artilleriet, skickades han till ett gymnasium för att erhålla en mer vetenskaplig bildning. Omständigheterna gynnade dock ej hans önskningar och han måste besluta sig att ingå vid infanteriet. Raskt avancerade han till sandrik och sökte snart, trött vid garnisonslifvet, anställning såsom frivillig vid ett regemente som afgick till Algirien, hvarest han under Bugeaud och sedan under Arnaud var med på de flesta krigstågen mot araberna, alltid utmärkande sig genom en lysande personlig tapperhet. Först deltog han med beröm i expeditionen till Mascara. Derefter i Tlemcens eröfring och bataljerna vid Sidi och Yacub. För sitt välförhållande erhöll han 1837 kaptensgraden och derefter hederslegionen. Sedan han ytterligare utmärkt sig under fälttåget mot stammen Beni-Massers, utnämndes han år 1842 till bataljonschef och följande år 1843 till öfverste och chef för det andra linieregementet, från hvilket han år 1848 förflyttades till chefskapet för zuaverna. Kommendör af hederslegionen 1840, steg han re dan det följande året till brigadgeneral, blef adjutant hos presidenten och utnämndes d. 14 — Januari 1853 till divisionsgeneral, i hvilken egenskap han vid krigets utbrott tog befälet öfver första divisionen af orientaliska armån. I slaget vid Alma anförde han andra divisionen och stormade med den de branta höjderna till höger om byn Almalamak. Redan under fältlifvet i Afrika hade St. Arnaud blifvit lisligt intresserad för den lika myeket genom djerfhet som genom besinning utmärkte unge hjelten. Canroberts håg för militärvetenskapliga sysselsättningar hade väckt S:t Arnauds uppmärksamhet, och hans ofta djupsinnigt utkastade operationsplaner blefvo af denne noga studerade och ofta lyckligt utförda. På sådant sätt grundlades en nära vänskap emellan de båda Martissönerna. St. Ar——— ÖOÖEUEA