lig officer; sade mig han ville gå in vid mitt regemente, fyllde elfva år i går. — Henry är ovanligt söt, så lik sin far, som är mitt ideal af en gentleman; men han är icke fransos för inte; de fransmännen hafva ett eget sätt, någonting ridderligt, vänligt och dock stolt. Gresve de Mamonville är en ståtlig herre. — Ja, och en redbar, ädel man, sade major Volney; en man, som man kan lita på. Sköter sig bra; — då han köpte Savigny var icke mycken jord upptagen: nu ger det dubbelt emot förr, stora mossar har han odlat och bar nu en rik skörd derpå. — Henry, hans enda son, blir en rik arfta gare, sade mrs Volney, ett godt parti med tiden. Vet du John, att master Henry är särdeles artig emot lilla Victory, som är alldeles förtjust i honom. Majoren smålog. — Victory blir aldrig grefvinna de Mamonville, sade han. — Hvarför icke? genmälte mrs Malvina rodnande. Åter log majoren och Mary Ann skrattade. — Master Henry skall hafva en her iginna, sade hon, arlvingen till Savigny måste välja en rik och ädel fru! — Nå, ja, men om han föredroge Victory Volney? —5z