Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1855, sida 2

— Y dåliga politiska beräkningar, bör jag derför umgälla följderna ? — och hvad räkning göra ni er på Österrike? Hvad mig beträffar vet jag bäst hvad jag håller mig till. Furst Metternich må bäst han gitter tjena Frankrikes intressen och motarbeta våra förslager på Norge; det begriper jog väl; men det bekymrar mig djupt att i kejsar Alexanders konselj skola finnas män, nog däliga att söka förmå honom svika sina löften emot mig och beröfva Sverge belöningon för dess onsträngningar. Pozzo (öfverraskad och nedslagen): ÅJag beklagar att E. H. tror sig ba skäl till dessa förebråelser. Kejsar Alexanders ädla karakter borde dock trygga E. K. H. och kejsarea skall veta att uppfylla sina åtagna förbindelser; jag är derom fullt öfvertygad. Men om den gemensamma saken går förlorad under inre söndrin gar och genom brist på enhet och förtroende, hviiket är det enskilta syftemål, som da skall hafva framgång? Skall Norge i så fall blifva en säker besittning för Sverge ? Kronprinsen: Jeg tror att det skall så blifva i hvad fall som helst och t. o. m. en mera säker besillning än Finland för närvarande är för eder herre. Pozzo di Borgo teg, men hans tätt ihopkuipna läppar och en talande åtbörd tolkade tillräckligt hans tan-kar). Under samtalets gång anmärkte han dock sedermera, att då kejsaren velat biträda Norges förening med Sverge, hade det skett i den öfvertygelsen, att föreningen skulle utgöra beloningen för tjenetet H. K. H. förut skulle hafva gjort samma sak. På hvilket tal kronprinsen gaf sö jande märkliga genmåle: -Nå väl, har Sverige då ingenting gjort? Har det ej tagit sorsteget framför alla andra makter i bildandet af denna koalition? Har det ej genom sitt exempel och siti mod väckt de slumrande folken till oberoende? Har det ej visat kesaren vägen och medlen att besegra Napoleon? Har det ej tryggat hans hufvudstad genom uppoffringen af den till Seeland bestämda hjelpkåren? Har det ej varit föreningslänken för ert närmande med England? Har det ej mäklat freden med Turkiet, hållit danska stridskrasten i schack och qvarhållit en betydlig fransk arme i Norra Tyskland? Har det ej i kejsarens och den allmänna sakens intresse uppoffrat hvad traktaterna tillsörsäkrade oss nemligen förvärsvandet af Norge innan vi uppträdde i Tyskland? Ni råknar ej delta för något? I sanning en naiv sjelsbekännelse! Samtalet slutade med de orden af kronprinsen, sedan kan hunnit lugna sig, h. e. sedan han först fått rigtigt utgjuta sig: ,När jag en gång väl anländt till kontinenten, får man se hvad som kan blifva att göra.Det bör för bedömande af Carl Jobans häftighet under detta samtal anmärkas, att han icke blott kände sig bedragen af Alexander i afseende å Norge, utan äfven blifvit personligen sårad derigenom, att han från början, såsom Minnenas förf:e upplyser, ,eftersträfvat att ensam öfvertaga rollen al Tysklands befriande och att i detta ändamål erhålla högsta befdlet öfver alla i Tyskland opererande härar. Det ligger klart för hvar och en, att , den autentiska källa, hvarur Minnenas författare hemtat ofvananförda samtal, är Carl Johans egna anteckningar eller diktamen. Pozzo di Borgo afreste följande dagen, med förande ett bref från Carl Johan till Alexander, deri han ganska oförtäckt ger luft åt sina känslor. Under Kronprinsens vistelse i Carlskrona anlände underrättelsen om Napoleons seger vid Lutzen den 2 Maj. Tonen i det svenska högqvarteret var under allt detta , minst sagdt ganska besynnerlig, enär man ,icke var rätt slug på huruvida vi gingo åstad att bekämpa Napoleon eller de förbundne, antingen vi skulle falla på Norge eller på Petersburg. Den 15 Maj steg kronprinsen ombord på fregatten ,Eurydice och anlände d. 17 till Ru gen, der han möttes af ett ombud från konungen af Preussen, som inbjöds till middag, dervid kronprinsen ställde på honom så många obehagliga frågor, att den stackars preussaren -förlorade både fattningen och matlusten. (Forts.) EH rikes WUwheter. AA