Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1855, sida 1

Marinläkaren, af E. Souvestre. öÖlversättning. (Forts. fr. föreg. N:o.) — Vi skola ej återse hvarandra mer, yitrade han med bruten stämma, och utan att upplyfta ögonen . . . det farväl som jag säger er kan anses såsom det af en döende ... Min herre, jag skulle hafva önskat . . . jag hace hoppats att det ej skulle blifvit hördt af er ensam ... min herre ... O! att hon ville gifva mig en sista blick, att jag ännu en gång skulle få höra henne tala. Han tystnade och betraktade mr Burns; men denne hade i sin tur slagit ned ögonen. — Jag förstår, sade Eduard nedtryckt, ni anser mig ovärdig denna sista gunst; jag har ej rättighet att beklaga mig, det är blott de hvilka äro rena som kunna kräfva medlidande. Han bugade sig djupt och lagade sig till att gå, när miss Fanny plötsligen visade sig. Hon