sättning från Krim. Men dessa Ryssarnes återtågsrörelser äro ingenting annat än tillsalliga, genom de allierades företag föreskrisna truppförslyttningar, genom hvilka Ryssarne på Krim icke blifva svagare gent emot de allierade, alldenstund äfven de sistnämnde betydligt försvagats genom afsändandet af expeditionsarmåen. Det är alltså icke att vänta att Gortschakoff med ryska hufvudstyrkan skall utrymma Krim. Skulle Gortschakoff genom de allierades framträngande från Eupatoria blilva tvingad att öfvergifva sin nuvarande position med centern Baktschiserai, så skall han dock, om det lyckas honom att draga till sig de under general Paniutin vid Perekop stående trupper, med framgång kunna försvara Krim emot de allierades nuvarande stridskrafter. Diversionen af den vid Kinburn landsatta expeditionskorpsen håller visserligen Ryssarne i schack och delar deras stridskrafter. men af stort inflytande på Krimarm6en kan den icke vara, emedan den företagits med en för ringa styrka. NORRA KRIGSTEATERN. Från höjden af Reval skrifves till Times under d. 23 Oktober, att, sedan en del af flottan gått hem till England, Ryssarne skulle hafva fattat den planen att med en slotilj af kanonroddbåtar företaga ett anfall på de vid Nargö för ankar liggande fartygen. Nödiga anstalter hade emellertid vidtagits för att bereda dem ett varmt emottagande, i händelse de skulle sätta sin plan i verkställighet. Engelska flottan, som varit 104 segel stark, är nu minskad tiil hälften. ÅÄf franska eskadern var blott flaggskeppet -Tourrille, linieskeppet -Duchesne? och avisoångaren pelicanännu qvar i Östersjön. Kontreamiral Scymours eskader väntades stundligen från Seskär vid Nargö (der den enligt en annan berättelse inträssat d. 24); kontreamiral Baynes eskader låg ännu vid Älandsöarne. Alla stora fartyg af engelska flottan skulle den första veckan i November återvända till England. ENGLAND. Stridigheterna med Amerika synas vara af en betänkligare natur, än man hade anledning förmoda efter de underrättel ser, som om dem förut varit synliga i denna tidning. På tonen i de halfofficiella bladen ser det nästan så ut som om en brytning vore nära förestående. Alltid och aldramest under nuvarande förhållanden skulle det vara högst olyckligt, om ett krig utbröt emellan de begge brödrafolken, Engelsman och Amerikanare. Detta är ock den åsigt som den liberala pressen i England hyser om saken. Daily News, ett liberalt blad med mycket anseende, yttrar sin öfvertygelse vara, att det ej finnes någonting i förhållandena emellan England och Amerika, eller i sinnesstämningen på denna eller andra sidan atlantiska oceanen, hvilket skulle kunna göra ett krig emellan de begge länderna oundvikligt, om deras regeringar äro lifvade af de patriotiska tänkesätt och grundsatser, hvilka borde leda deras förfarande. Hufvudfrågan, som behandlas i den skarpa notvexlingen emellan de begge regeringarne, är gesandten Cramtons förhållande i afseende på värsningarne på amerikanska området för engelsk räkning. Detta är dock ej den sanna anled ningen, hvarför det parti i Förenta Staterna, under hvars inflytande regeringen i Washington synes handla, är uppbragt emot England. Detta partis fiendtlighet emot England härrör fastmer ur den öfvertygelsen, att England träder hindrande i vägen för dess fribytareplaner. Men det vågar icke att tillstå detta när det vädjar till folket och hakar sig derför fast vid Crampton-historien, då det genom denna hoppas starkare verka på Amerikanarnes patriotiska känslor. Om de begge folken uppriktigt önska freden, så låter detta gräl sig lätt bilägga. Engelska regeringen kan icke frikännas från att så till vida hafva handlat något öfveriladt, att den utdelade patenter för värfningar i Förenta Staterna, utan att förut gjort sig den mödan att noga underrätta sig om amerikanska lagarnes baskaffenhet och kabinettets i Washington önskningar. Enligt NewYork Courier and Enquirer har dock engelska regeringen, när den erfor amerikanska regeringens åsigter, genast låtit inställa värfningarne och öppet beklagat att den, utan att vilja det, gifvit anledning till förargelse. Det synes emellertid som om president Pierces kabinett har lust att drifva saken till det yttersta. Daily News beklagar, att engelska regeringen, derigenom, att den i icke mindre än 3:ne tidningar, som stå under dess inflytande, sanktionerat partiska och till hat eggande sramställningar af saken, lägger en lika förderflig styfsinthet i dagen. Tidningen befarar, att denna hätskhet emellan de begge kabinetterna