Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1855, sida 1

det beror blott på er, om den skall förskassa mig en fästmö, och då skall ej min otrohet kunna såra er: Min skugga, likasom skaldens, skall irra omkring på vindarnes vingar, betåckt af ett mörkt moln. — Hvad menar ni dermed? — Ingenting, ingenting; låtom oss blott sysselsätta oss med det närvarande, tala med mig om er ömhet, om ni nemligen älskar mig, ty ni har ännu ej sagt mig det. — Elaka menniska, mumlade hon, leende och förvirrad. — Elaka menniska, det vill säga jag älskar er något, är det ej så? Och likväl, miss, är ni alltför väl uppfostrad för att älska mig inför verlden; när vi ej äro alldeles ensamma, och jag söker att tala till er genom blicken, nedslår ni edra stora ögonlock liksom en pensionär, och ni gör af edra långa ögonhår ett slags solljäder för ert hjerta. Ibland er damer, kallas det, tror jag, blygsamhet, men, uti ordboken, min sköna miss, heter det skrymteri. Fanny ville afbryta honom. — Skrymteri, miss, upprepade Eduard leende, eller åtminstone politik; ty hvarföre dölja er kärlek när ni ej döljer er vänskap? Ni ler åt mr Burns, och ej åt mig; ni skänker honom de savörer, som ni vägrar mig.